fredag 31 december 2010

Så var ett år till ända



Idag är det den sista dagen på det här året. Solen skiner och det snöar inte(!). Eftersom det inte är så kallt idag lät vi hönsen få komma ut och lufta sig lite. De börjar bli trötta på att bara vara inomhus. Varje gång man öppnar dörren till hönshuset blir de fulla av förväntan över vad man kan tänkas ha med sig för godsaker. Populärast i jul var nog resterna av Janssons frestelse som de glatt kastade sig över.

En del av de yngre hönsen gillar inte att kliva runt i den kalla snön så två av dem tänkte att vi flyger ut genom dörren och landar nånstans där det inte är snö. Det var visst inte så lätt eftersom allt är mer eller mindre snötäckt. Den ena hönan landade på biltaket där hon blev stående i en decimeter snö tills jag lyfte ner henne. Den andra lyckades flygande svänga runt 180 grader och samtidigt avancera uppåt och landade på taket till logen! Bra jobbat för en höna med begränsad flygförmåga! Efter ett tag insåg hon att det inte var så smart och flög istället ner och landade på bilens vindruttorkare där jag kunde ta henne och lyfta ner henne till marken.

Det finns ju inte så mycket att äta för dem ute men några frusna grässtrån stack fram på ett ställe där vi skottat bra och det upptäckte förstås en höna ganska snart. Annars kalasade de på lite kokt potatis och finhackad grönkål som vi gav dem. Varje alternativ till den annars lite enahanda säddieten uppskattas så här års!

Imorgon börjar ett nytt år och jag hoppas att det blir bra med lagom mycket sol och regn och att djuren, och vi själva förstås, får vara friska.

Gott Nytt År!

söndag 26 december 2010

White Christmas

Årets jul blev nog vitare än de flesta önskat. Vi hade tur som var hemma på julafton och slapp ge oss iväg i snökaoset.

Vi hann inte ta itu med så mycket snöröjning mitt i alla julförberedelser och julfirande så vi fick ta tag i det idag istället. Sex timmars skottande och bortforslande av snö resulterade i att vi nu kan komma in genom alla dörrar och portar igen. Innan fick vi klättra in till korna och fåren via foderbordet eftersom det hade lagt sig en gigantisk driva utanför stalldörren och flera meter ut på gårdsplanen. En granne som kom förbi igår berättade att han hade fått ta sig ut genom ett fönster eftersom det låg en snödriva precis utanför ytterdörren!

Vi skottade också fram utegranen idag för jag vet inte vilken gång i ordningen. Det var bara toppen som stack fram ur snön! Med facit i hand skulle vi ha valt en mycket större gran och börjat med belysningen en meter upp från marken men vem kunde ana det för en månad sen?

Det är nu så mycket snö så hästarna inte kan vara i sin daghage. Det går helt enkelt inte att ta sig dit. För att de ska få lite motion i alla fall gick vi en promenad med dem på vägen igår. Det tyckte de var kul.

GOD FORTSÄTTNING!

tisdag 21 december 2010

Månen vandrar sin tysta ban...

Jag kände mig nästan som Tomten i Viktor Rydbergs dikt när jag nyss gick ut för att ta in hästarna och titta till korna och fåren en sista gång. Det var isande kallt, alldeles vindstilla och helt knäpptyst förutom ljudet av knarrande snö under stövlarna. Månen var alldeles fullmatad och i kombination med all snö blev det ett fantastiskt ljus. Det är häftigt att det kan bli så ljust när det lika gärna skulle kunna vara så mörkt att man var tvungen att använda ficklampa för att kunna se!

På tal om ljus så börjar vi ju strax gå mot ljusare tider. Det går ju visserligen ganska långsamt och vi har garanterat en lång vinter framför oss men det är en trevlig tanke att ljuset är på väg tillbaka. Fast först ska vi fira jul!

torsdag 16 december 2010

O se det snöar - igen!


Ja så var det dags igen för lite mer snö. Utanför fönstret åker flingorna på tvären eftersom det även blåser en del.

Igår var vi i Malmö och handlade lite julklappar. I Malmö var det nästan ingen snö alls. Det kändes nästan lite konstigt nu när man är van vid att allting är helt vitt. Lika konstigt kändes det när vi närmade oss gården och såg landskap och vägar bli allt mer vita av snö. Så är det när man bor högt över havet på bergets topp!

Jag lämnade in traktorn på service i tisdags så nu ska den förhoppningsvis gå som en klocka ett år till! Den används ju flitigt hela vintern till att skotta snö och köra foder till djuren med så det vill till att den fungerar som den ska.

måndag 6 december 2010

Spår av snöskor i snön


Nu när det varit så kallt och mycket snö har gässen bara kunnat gå ut en liten bit utanför sitt hus för att dricka och hämta frisk luft. Eftersom vi fått cirka 60 cm snö har de inte kunnat ta sig fram mer än där det varit skottat.

Idag slog det om och blev tö och då förvandlades gässens simfötter till snöskor. Med ens kunde de gå uppe på snön utan att sjunka ner speciellt mycket.

När jag kom hem efter hundpromenaden i eftermiddags upptäckte jag gåsspår i snön på gårdsplanen. De hade alltså rymt! Spåren ledde ut till hästarnas natthage men där hade de bara gått in och kollat och sen vänt. Jag följde spåren och de ledde vidare bakom stallet där de tydligen varit och mumsat på ensilage från kornas foderbord. Spåren ledde vidare genom trädgården och upp till hästarnas daghage. Inga gäss där heller. Jag blev lite orolig att de tagit sig ner på vägen så jag gick ner där och kollade men kunde inte se dem.

Jag traskade tillbaka upp på gården och följde deras spår i en annan riktning men kunde inte se dem någonstans. För säkerhets skull kollade jag i deras hus men de var inte där inne heller. Till slut såg jag ett huvud sticka upp bakom ett backkrön i en av hagarna. Där var de men de var inte lätta att se. I det vita, bruna och grå landskapet var de väldigt bra kamouflerade i sina vitgrå-spräckliga fjäderdräkter.

De hade hittat mynningen på ett dräneringsrör där det sipprade fram lite vatten som de kunde ha kul med!

onsdag 1 december 2010

Snö, snö och åter snö

Ja, vintern kom ju verkligen med buller och bång i år. Dessutom redan i slutet av november! Jag undrar hur det ska sluta. Kommer vi att ha snö nu fram till mitten av april? Som den skåning jag är pallar jag inte alltför långa perioder med snö. Jag minns förra vintern som ju var både kall och snörik. Till slut var jag så trött på snön och längtade efter att få se gräs. När jag var ute och körde en dag och passerade Höör råkade jag se deras fotbollsplan. Den var snöfri och lyste grön och fin! Vet inte om de har värmeslingor i den eller om den bara var skottad men bara åsynen av det gröna gjorde mig glad och ingav hopp om vår.

Visst är det vackert med allt det vita och julstämningen infinner sig ju helt automatiskt men det behöver väl inte snöa varje dag?!

Tur att vi har vedboden full med ved för det går åt ganska mycket varje dag nu när det är så kallt. Dessutom märks det att våra gamla otäta fönster läcker värme som små såll så på morgonen är det minst sagt svalt inne! Jag hade hoppats att de nya fönstren skulle komma i före vintern men så blev det inte. Jag ville måla dem klart först och det har tagit sin tid och jag är fortfarande inte färdig. Ska nog försöka ta ett tag med penseln idag...

fredag 26 november 2010

Oxköttet levererat i vinterkylan


I förrgår var oxköttet färdigstyckat efter drygt två veckors hängmörning. Många lådor blev det att lyfta in i och ut ur bilen några gånger. Totalt vägde det cirka 1500 kg och med tanke på att vi lyfte dem minst två gånger så hanterade vi i alla fall tre ton kött under den eftermiddagen / kvällen! Det kändes i rygg och armar dagen efter.

Jag körde ner till Malmö för att leverera köttet till de kunder som bor i den delen av Skåne och det var ganska halt de första milen men jag lyckades ändå komma dit i utsatt tid.

Helena fick ta hand om de kunder som kom hem till gården för att hämta sitt kött. Eftersom det snöade fick hon även skotta en hel del snö så att bilarna skulle kunna komma upp på gårdsplan.

Förutom köttleverans har de senaste dagarna präglats av snöskottning och utfodring av alla djur eftersom betessäsongen nu är över för samtliga djurslag utom hästarna. De skrapar ivrigt fram gräset ur snön med sina hovar när de går i sin daghage. På nätterna får de halm at äta i sitt hus men de äter nästan ingenting så förmodligen får de i sig tillräckligt mycket gräs ute.

I söndags tog vi hem de får som gick i en hage en bit hemifrån gården eftersom det blev så dåligt väder. Betäckningen är fortfarande inte riktigt avslutad så vi ville inte släppa ihop dem med fårflocken hemma utan tog istället in dem i en box i kostallet. Detta hörde tydligen "hemmafåren" och bröt sig därför ut ur sin hage för att ta sig till sina kompisar. Detta upptäckte jag när jag skulle gå ut en runda med hunden vid tolv på natten. Då stod de där på gårdsplan utanför stalldörren och glodde på mig!

Det enda vi kunde göra i det läget var att leta fram lite grindar och göra en tillfällig nattfålla för att inte riskera att de skulle förirra sig ner på vägen i nattens mörker. På morgonen efter flyttade jag tillbaka dem till sin hage och lagade stängslet som de rivit ner.

söndag 21 november 2010

Korusning genom byn

Det blev minst sagt skitväder i helgen. Först snö och sen regn. Allt blev till geggamoja och väderprognosen framåt ser inte heller så rolig ut. Alltså beslutade vi oss för att ta in korna i stallet.

Koflocken gick på en åker cirka 1,5 km hemifrån. Normalt sett brukar vi transportera dem i en vagn när vi ska flytta dem så långt men för att spara tid och slippa riskera att köra fast i geggan tänkte vi att vi skulle testa att gå, eller snarare springa hem med dem.

Vi fick hjälp av två kompisar / grannar att stå längs med vägen och stoppa eventuella bilar eftersom vi skulle gå längs med den "stora" asfaltvägen cirka en halv kilometer.

Helena och jag begav oss ner till korna och öppnade grinden och kallade på dem. De var inte sena att följa efter och det blev rena gatloppet längs med grusvägen. De tyckte det var jätteroligt att komma ut och springa och förmodligen trodde de att de skulle få komma till en ny hage. Det brukar ju sluta med det när vi flyttar dem annars.

Det är bara att konstatera att kornas och kalvarnas kondition var bättre än vår men på det hela taget gick det ändå rätt så bra. Vi lyckades ta oss hem utan att de skenade in i någon grannes trädgård och den enda bil som kom var vår grannes och hon stannade snällt och lät oss passera.

När vi kom hem på gårdsplanen var tanken att de skulle runda stallet och gå in genom portarna på baksidan. Istället sprang de upp i en del av trädgården och gjorde fina !? märken i gräsmattan. Efter ett tag lyckades vi dock övertyga dem om att de skulle gå runt stallet istället och sen sprang de snällt in och vi kunde stänga portarna.

Nu ligger de och vilar i halmen och deras kroppar ångar av fukt och värme medan de idisslar lugnt.

Helena skulle egentligen ha fotat eller filmat det hela men det gick så snabbt att hon aldrig hann med det.

måndag 15 november 2010

Årets lammskinn till beredning

Igår sorterade vi lammskinnen som legat saltade sen slakten. Det är alltid svårt att bestämma vilka skinn som ska klippas och vilka som ska vara långhåriga men till slut var alla skinn genomgångna, allt salt avskakat, skinnen hopvikta och lagda på en euro-pall. Vi kommer att låta de flesta skinnen klippas till tvättbara så kallade babyskinn. Några kommer att "eko-garvas", några blir långhåriga mattskinn som inte går att tvätta och ett par stycken ska bli långhåriga, tvättbara mattskinn. Då ska det förhoppningsvis finnas skinn för alla smakriktningar! Sen bidrar ju gutefårens stora variation til att varje skinn blir unikt. Det är det som är så kul tycker jag.

Imorgon kommer Schenker och hämtar pallen för att köra den till berederiet i Småland. Sen dröjer det några månader innan vi får tillbaka dem beredda och fina. Ska bli spännande! Som tur är har vi en hel del kvar från förra omgången till de som vill köpa sig ett skinn redan i höst eller vinter.

tisdag 9 november 2010

Första ägget, -äggstra litet!


Vi har inte fått några hönsägg på ett par månader eftersom hönsen ruggar (byter fjädrar) på hösten. Då värper de inte. Efter det vilar de sig från värpningen tills dagarna åter blir längre fram på vårkanten.

Unghönsen, d v s de hönkycklingar som kläcktes i somras har nu blivit så stora att en av de värpte sitt första ägg igår. Det var ganska litet precis som de brukar vara i början. På bilden syns unghönans ägg bredvid ett som en av de äldre hönorna värpt tidigare (ägg håller sig lääääääänge i kylen). Idag kom det ett till så har vi tur kan det bli några ägg till innan även de bestämmer sig för att ta vintervila som de gamla hönorna. Hos oss är ägg en säsongsprodukt som man får försöka klara sig utan ibland!

måndag 8 november 2010

Tupp- och gåsslakt inför Mårten


Sommarens kycklingkullar har nu vuxit sig stora. Det blev ju en hel del tuppar så det har galts för jämnan här på gården när de har tränat sina röster. Den senaste tiden har de även börjat intressera sig för hönorna. Det blir lite stressande för tjejerna att ha så många friare som dessutom inte drar sig för att våldta.

Jag lyckades sälja en tupp, en blev överkörd och en tagen av höken. Ändå återstod elva ungtuppar. Jag bestämde mig för att spara tre ungtuppar plus gammeltuppen tills vidare. Resterande åtta slaktade vi igår och de ligger nu i frysen. Åsbohöns är inte så stora så de vägde bara 1 kg slaktade trots att de var mer än fyra månader gamla. Det fria livet med mycket grönt, insekter och motion gör å andra sidan att köttet smakar desto mer!

Ölandsgäss har jag försökt sälja till avel eftersom det är en så hotad ras - det finns bara drygt hundra stycken i hela världen! Men intresset har varit svalt så vi slaktade även unggässen igår. Det blev tio stycken till slakt så nu är det bara avelsdjuren kvar, fyra honor och två hanar.

Det tar tid att slakta och framförallt att plocka och ta ur fåglarna. På förmiddagen hjälpte vi några kompisar att slakta ankor och sen hjälpte de oss med tupparna och gässen. Vi började med våra fåglar efter lunch och var färdiga halv ett på natten. Det går trots allt lite snabbare när man är flera.

Slakt är sorgens tid, man stålsätter sig inför det obehagliga att släcka ljuset för en annan individs ögon. Men tyvärr är slakten på hösten förutsättningen för att till våren få vara med om äggläggning, ruvning och den spännande tiden med kläckning. Då gläds vi åt små gula, bruna och mörkgrå duniga, fjuniga kycklingar och gässlingar. Så kan vi dessutom njuta av gott, ekologiskt och härproducerat kött från djur som levt ett naturligt liv.

torsdag 4 november 2010

Nu betar oxarna på de evigt gröna ängarna...

Då var den här, dagen då det var dags att köra oxarna till slakteriet. Det är alltid lika tråkigt att sätta punkt för ett djurs liv samtidigt som jag ju vet att det är oundvikligt. När man har så få djur som vi har och dessutom har dem under ganska lång tid (två år) så får man givetvis en nära relation till djuren och ser dem som individer. Det gör det ju svårare att låta slakta dem samtidigt som vi ju vill att de ska ha det så bra som möjligt så länge de lever. Vi har inte djuren för att producera kött i första hand utan för att vi tycker om djur.

Det känns i alla fall bra att själv få styra över några moment som kan upplevas stressande för djur som ska slaktas. Vi lastar dem själva direkt från beteshagen där de får gå på transportkärran i lugn och ro. Sen kör vi dem själva den korta vägen (två kilometer) till det lilla gårdsslakteriet där vi själva lastar av dem och leder in dem i mottagningsstallet där de får en egen box. Jag tror att det är viktigt att de får hanteras av de personer som de känner så att de känner sig lugna även om miljön är ny för dem. Givetvis har det ju även betydelse för köttets kvalitet. Ett stressat kött blir inget bra kött.

Nu kommer köttet att hängmöras i cirka två och en halv vecka så att det verkligen ska bli så mört och fint som möjligt.

Om några timmar ska jag åka till Ekströms café i Degeberga. De har "Ekokväll" med drop in mellan 17 och 20 och vi och andra lokala ekologiska producenter är inbjudna att berätta om och sälja våra produkter. Jag kommer att ha med lammskinn och marmelad från gården. Hoppas det blir bra uppslutning!

söndag 31 oktober 2010

Kor & kalvar på åktur


Korna och kalvarna har betat ner allt gräs i hagarna hemma runt gården så igår flyttade vi dem till ett bete en bit hemifrån. Vi brukar flytta fåren dit till fots men det är lite vanskligt att promenera så långt med kor och kalvar eftersom de springer mycket snabbare och kan ställa till mer bekymmer om de springer in i en trädgård eller liknande. Alltså fick vi använda transportvagnen. Korna har åkt i den förut och vet att det blir nytt bete om man åker i vagnen så de kliver glatt ombord när man kör in med den i hagen. Tyvärr får det inte plats så många djur i den åt gången så vi fick dela upp dem i flera omgångar.

Vi skulle börja med att köra ner några av kvigorna men de hade inte åkt i vagnen tidigare och tyckte det var läskigt att gå uppför rampen. Efter lite lockande med äpplen lyckades vi till slut få två stycken att kliva på. Den tredje vågade inte utan smet förbi mellan vagnen och en grind som vi ställt upp. Nåväl, vi körde iväg och släppte ut de båda kvigorna på det nya betet och åkte sen hem igen för att hämta nästa omgång. Eller, rättare sagt en körde traktorn medan den andre cyklade bakom för det är lite trångt att åka två i vår gamla traktor.

Nytt försök med den tveksamma kvigan och två kor. Korna klev på men kvigan smet ut samma väg som förra gången...

Efter att ha kört ner två kor lastade vi på kalvarna. De var också lite misstänksamma men efter ett tag fick vi upp dem. Korna och kvigorna som fanns på plats fick agera välkomstkommité så att inte kalvarna skulle känna sig bortkomna när de kom till en helt ny hage.

Till slut lyckades vi få den misstänksamma kvigan att gå på tillsammans med de sista korna och lagom till att det började skymma var alla på plats och vi kunde köra hem.

onsdag 27 oktober 2010

Dags för årets BVD-provtagning

Imorgon kommer det hit en person från husdjursföreniningen (Skånesemin) för att ta BVD-prov på några av årets kalvar. BVD står för Bovin Virus Diarré och är en smittsam sjukdom som kan drabba nötkreatur. Sjukdomen är ovanlig i Sverige idag eftersom de flesta besättningar är med i det så kallade BVD-programmet där djuren regelbundet provtas för att se om de är smittade eller ej.

Jag förberedde genom att flytta hem koflocken till ett bete i närheten av gården igår kväll. Tyvärr hade jag ingen till hjälp och jag var tvungen att flytta djuren tvärs över 70-vägen men med utsatt varningstriangel och en hink med äpplen gick det bra. Kor, kvigor och kalvar sprang efter mig hela vägen över ett fält och genom skogen och sen in i hagen på andra sidan vägen. Det var bara ett par kalvar som stod kvar och tvekade en stund på vägen så de fick jag hjälpa in.

Det var bara en bil som råkade komma precis när vi skulle passera vägen men den hade sett varningstriangeln jag satt ut och saktat ner rejält så att den hann stanna i tid. Vilken tur!

Imorgon kommer Helena att vara hemma så att vi kan hjälpas åt att fånga in ett par av kalvarna för provtagning. De är ju ganska tama så det ska nog gå bra hoppas jag.

torsdag 21 oktober 2010

Lönshult täckt av snö!


Inatt föll årets första snö! När jag tittade ut i morse var allt utom gårdsplanen vitt.

Gässen tog det frostiga landskapet med ro men det fanns ju inte så mycket gräs för dem att äta så jag gav dem äpplen som jag fått för några dagar sedan av våra vänner Inge och Bengt-Göran som har en ekologisk fruktodling i Rörum. Jag fick flera lådor med frånsorterad frukt så nu kan alla djuren frossa i äpplen! När jag går in till korna med ett par hinkar äpplen blir jag nästan omkullsprungen för alla vill komma först i kön! De äääälskar verkligen äpplen. Det gör i och för sig hästarna och gässen också. Å de flesta av fåren. Det märks tydligt att de är individer med olika tycke och smak. Vissa är helt galna i äpplen medan andra mest nosar på dem.

Unghönsen undrade vad det var för nåt konstigt och kallt som låg på marken och tog det säkra för det osäkra och tog sig flygande till en yta som var snöfri. Gammelhönsen, som sett snö förr, promenerade lugnt genom snön och gick till ett soligt ställe i trädgården där de kunde stå och värma sig i morgonsolen.

Snön har redan töat bort där solen först kom åt att värma och förhoppningsvis försvinner den helt under dagen. Det är visserligen vackert men det finns ju mer bete kvar åt djuren så jag hoppas att de åtminstone kan få beta gräs oktober ut och gärna en bit in i november.

Jag flyttade korna och kalvarna till en ny hage i morse och nu ska jag cykla iväg och flytta tjuren och stutarna så att de också får nytt bete.

måndag 18 oktober 2010

Höstmys i fårhagen


I söndags verkade vi klövarna på alla fåren och delade sen upp dem i två grupper. Ena gruppen fick sen träffa den svarte baggen Artur medan det andra gänget fick träffa den grå baggen Harald. De går nu i varsin hage långt från varandra.

Tackan Jorunn var den som fångade Haralds intresse med en gång. Han följde henne hack i häl och uppvaktade henne på baggars vis genom att "grymta" och skrapa med ena frambenet. Han får då tackan att kissa så att han kan dofta på urinen om hon är brunstig eller ej. Romantiskt så det förslår!

Baggarna får nu gå med respektive tackgrupp i minst sex veckor. Sen hoppas vi att alla tackor ska vara betäckta så att vi kan släppa ihop alla i en stor grupp inför vintern. Det är viktigt med härstamningen så vi måste veta vem som är föräldrar till de olika lammen.

Ett får är dräktigt i cirka 145 dagar så fram i mars eller april nästa år kommer det att födas ett gäng lamm om allt går som det ska.

torsdag 14 oktober 2010

Tranor i skyn och gula löv på marken

Det märks att sommaren definitivt övergått i höst även om det har varit några fantastiskt soliga och varma dagar nu. Nätterna är kalla och gräset är frostigt vitt på morgonen men känsliga växter verkar inte ha tagit någon skada hittills.

Nästan alla askar har fällt sina löv och de andra träden skiftar i gult och orange. Snart kommer även de att stå kala i väntan på nästa vår.

Den glädje över att se och höra de enorma flockarna av tranor komma flygande i karaktäristisk plogformation på våren har nu bytts mot vemod när flockarna återigen kommer trumpetande i skyn på väg söderut. Det är ett tydligt tecken på att kylan och mörkret nalkas. Även flockar av vildgäss drar över gården men våra ölandsgäss verkar inte sugna på att göra dem sällskap. Fast de flyger korta sträckor i hagen emellanåt för att öva upp sina vingar.

Idag är det lite mulet och blåsigt. Det är bra att det blåser för vi har gräs som ligger på slag i väntan på att pressas till ensilagebalar. Nu på hösten torkar gräset dåligt men lite vind bättrar på det. Om gräset är för blött när man pressar det blir balarna jättetunga så jag hoppas att det hinner torka lite till.

söndag 10 oktober 2010

På inspirationsresa till Italien




Förra veckan var vi på en inspirationsresa till Italien. Närmare bestämt till regionen Basilicata i södra Italien. Det är en relativt fattig region och landskapet består till stor del av berg och kullar men även av slätter med frukt- och grönsaksodlingar.

Vi bodde på två olika gårdar. Den första låg högt uppe i bergen och de hade kor, får och getter. Korna användes enbart till köttproduktion och gick på bete på en allmänning uppe på berget en bra bit från gården. Inga stängsel fanns för att hålla dem på plats utan de hade stora bjällror eller skällor om halsen som med sitt dova klonkande talade om för gårdsfolket var de befann sig.

Får- och getflocken, som bestod av cirka hundra individer, betade också i bergen men vallades av familjens sjuttioåriga morbror och tre maremmahundar hela dagarna. De kom tillbaka till gården en stund innan det blev mörkt på kvällen och djuren stängdes in i stallet under natten. På morgonen mjölkades alla djuren för hand (!) innan han åter gick upp i bergen med dem. Med sig hade han en stav, en yxa och en liten ryggsäck med paraply och lite att äta. När vi frågade vem som kommer att ta över när han inte längre orkar gå i bergen och valla fick vi en axelryckning till svar. Det är nog inte många yngre som kan tänka sig att valla getter i bergen hela dagarna... Själv tycker jag det verkar vara ett underbart arbete att få föra och följa sin flock i detta fantastiskt vackra landskap hela dagarna. Fast det är klart, det skulle kanske bli lite ensamt efter ett tag...

Av får- och getosten gjorde mamman i familjen ost. Ystningslokalen uppfyllde knappast alla de regler som gäller för livsmedelsproduktionslokaler i Sverige trots att vi har samma livsmedelslagstiftning i hela EU. Hon värmde mjölken i en stor kopparkittel över öppen eld i ena hörnan av lokalen och rörde med en stor trästav. Mjölken var opastöriserad och i samma lokal förvarades bland annat lådor med skördade tomater och äpplen. Det fanns bara en vask fast vi i Sverige uppmanas ha minst tre! Frågan man kan ställa sig är om vi i Sverige är övernitiska och hysteriskt rädda för basillusker. Klart är i alla fall att de tillverkat sin ost på samma sätt i flera generationer och är stolta över sitt mathantverk. Eftersom de inte använder en massa desinfektionsmedel för att tvätta spenar och stallar har de förmodligen en bättre bakterieflora med goda bakterier som till exempel olika mjölksyrabakterier.

Vi såg även andra exempel på skillnader mellan svenskt och italienskt lantbruk, förutom de rent platsbundna som att de t ex har ett varmare och torrare klimat som gör att de kan odla andra saker. Vi såg t ex en stor flock med kor där nästan samtliga djur saknade öronmärken. I Sverige avlivas omärkta djur och köttet går till destruktion. De brände även halmsträngarna på fälten efter att de tröskat spannmålen. Det får vi inte göra i Sverige och det är positivt för halmen är bra för jordens mullhalt. Vi såg också hur stallgödselspridningen gick till på en del gårdar. De körde ut små lass med traktor och vagn på fältet. Sen körde de dit och "smetade ut" gödseln så gott det gick med ett schaktblad på traktorn istället för att sprida ut den jämnt med en stallgödselspridare. I Sverige måste vi mylla ner gödseln inom fyra timmar för att det inte ska bli för stor ammoniakavdunstning. Där låg gödseln och ångade i solen och värmen i flera dagar.

Det var inte många trädgårdar som innehöll vackra prydnadsväxter eller gräsmattor. Varenda plätt utnyttjades istället till att odla grönsaker, frukt och vin på och allt var till husbehov. Till och med smala remsor mellan hus och motorvägar eller järnvägar utnyttjades för odling eller till att ha några höns på.

Den andra gården vi bodde på odlade ekologisk frukt på cirka sju hektar. Det var apelsiner, kiwi, aprikoser och plommon och givetvis lite olivträd för gårdens behov av olivolja. En del av frukten förädlade de själva till marmelad.

Det är nyttigt att komma ut och se sig om lite ibland. Man får lite perspektiv på det vi håller på med här hemma samtidigt som man får lite inspiration. Sen fick vi förstås smaka en massa god mat också. Vi besökte bland annat en Slow food-restaurang i den vackra staden Matera. Det visade sig efter ett tag att restaurangägaren var kompis med killen som hade gården där vi bodde trots att det var cirka 20 mil bort! Bara därför bjöd han oss på Limoncello, citronlikör, efter maten : )

Tyvärr kan vi ju inte åka hemifrån så ofta eftersom vi har en massa djur som måste tas om hand men som tur är har vi fantastiska grannar som ställer upp och hjälper oss. Stort tack!

tisdag 28 september 2010

Elevbesök på gården

För en vecka sen kom två tjejer som läser till lärare hit till gården för att lära sig mer om hur vår mat produceras och delta lite i det praktiska arbetet under en dag. Förutom att titta till de olika djuren hann vi med att sätta stängselstolpar runt en åker där korna snart ska beta. När det började regna för mycket gick vi in i stallet och saltade om lammskinn som snart ska skickas till beredning samtidigt som vi diskuterade köttätandets vara eller icke vara.

Idag kom det en skolklass från Kristianstad hit på studiebesök. Det var ett gäng nyfikna och frågvisa killar och tjejer som under en och en halv timmes tid fick bekanta sig med fåren, korna, hästarna, hönsen och gässen. Å så hunden förstås.

Jag hade plockat en hink med nerfallna äpplen innan de kom så att barnen fick mata fåren, korna och gässen med frukt. Det var populärt från båda håll kan man säga.

De blev lite imponerade av att jag kunde kalla på hönsen, eller hönshjärnorna som någon kallade dem. När jag ropade på hönsen kom de springande från trädgården för att se om det möjligen vankades lite bröd. Hönsen blev inte besvikna! Vi brukar få gammalt bröd till hönsen från Ekströms bageri i Degeberga när vi handlar bröd där. Både vi, hönsen och gässen gillar deras bröd. Levain och surdegsbaguetter bakat på ekologiskt mjöl tillhör favoriterna.

Det känns bra att få kunna visa upp och berätta lite om hur det går till på en gård för barn och ungdomar som kanske aldrig varit i närheten av en ko eller höna. Tyvärr tror ju många barn idag att maten kommer från affären...

måndag 13 september 2010

Farväl till årets lamm och tjuren

Idag var en av de dagar på året som jag inte ser fram emot. Dagen då det är dags att köra lammen till slakt. Det är baksidan med djurhållningen men samtidigt en förutsättning för köttätande, öppna landskap och biologisk mångfald.

Vi startade redan igår med att bygga en fålla av grindar där vi kunde samla ihop tackor och lamm. Vi tränade dem några gånger och mutade med äpplen så att de skulle tycka att det var kul att gå in i fållan.

I morse var de däremot inte lika sugna på äpplen utan ville mest ligga kvar och dra sig. Vi startade nämligen i gryningen för att slippa stressa.

Efter ett tag lyckades vi få in allihop innaför grindarna och kunde sen lasta lammen på traktorvagnen för vidare transport till det lilla gårdsslakteriet två kilometer bort.

Vid middagstid åkte jag och hämtade skinnen för att kunna salta dem innan vi skickar dem för beredning. Det tar ett tag att salta 27 skinn men som tur var kom en kompis och tillika granne förbi och hjälpte mig efter en stund. Tack Christer!

Ikväll var det dags för den inlånade fjällnära tjuren att åka hem igen. Nu hoppas vi att våra kor ska vara dräktiga så att det blir små kalvar till nästa år.

söndag 12 september 2010

Nu har fler hjort det...

Sedan i fredags kväll kan ytterligare en skara människor glädja sig över att de hört kronhjortarnas brölkonsert. När vi tog med oss fotogenlyktorna och gick ut i mörkret för att lyssna kunde vi höra tre hjortar bröla. De var inte jättenära men så är det ju i naturen. Ibland är de långt borta och ibland står de så nära att brölet hörs ända in i vårt sovrum!

På onsdag kväll är det dags för nästa kronhjortskonsert. Då hoppas vi att besökarna förutom mat och trevlig samvaro ska få uppleva djurens urtidslika läte ljuda i skogen.

torsdag 9 september 2010

Kronhjortskonsert i septembermörkret


Nu märks det att sommaren definitivt är på väg mot höst. Idag har det stormat rejält och kvällarna blir kortare för varje dag som går. Vi har börjat elda i kaminen om kvällarna och det har faktiskt varit lätt frost några tidiga morgnar!

September innebär även brunsttid för kronhjortarna som vi har ganska gott om runt gården. Hanarna, eller hjortarna som de kallas, kämpar om honornas, hindarnas gunst. Om man går ut på kvällen kan man ofta höra dem bröla nånstans ute i mörkret. Det är ett mäktigt läte som påminner lite om hur jag föreställer mig att dinosaurierna lät en gång i tiden.

Imorgon och på onsdag i nästa vecka kommer vi att anordna "kronhjortskonsert" här på gården. Då kan man komma hit och lyssna på hjortarnas bröl. Innan vi går ut i mörkret äter vi en middag som Eva Thuresson på restaurang Allé har tillagat och där kött från kronhjort ingår. Under tiden som gästerna äter berättar vi lite olika berättelser om de fantastiska djuren.

Efter en kort vandring i fotogenlyktornas sken där vi förhoppningsvis fått höra hjortarna bröla och kanske även någon uggla hoa går vi in i värmen igen för att dricka kaffe eller te med hembakt.

Fredag kväll är fullbokat men på onsdag den 15 sept finns det fortfarande några platser kvar. Läs mer på hemsidan www.lonshult.se

onsdag 8 september 2010

Syskonkärlek


Hönan Grållans kycklingkull är sedan flera veckor självständig och klarar sig utan henne. De håller ihop i vått och torrt och en dag såg jag dem ligga och sola tillsammans i en enda stor hög i en del av trädgården. Visst ser det mysigt ut! Försök räkna hur många de är!

Tyvärr är alla utom fyra stycken tuppar. Det är de vitspräckliga och en blå (grå) som är hönor.

tisdag 7 september 2010

Trädräkningsbyråkrati i hagen

Idag dök det upp en bil som det stod Jordbruksverket på. Det var en kille som skulle kontrollera två av våra betesmarker så att de är kvalificerade enligt EU:s definition om vad som är betesmark. Då får det nämligen inte finnas för många träd och de får inte stå för tätt.

Vi sågade ner en massa träd för ett par år sedan för att betesmarkerna skulle få fortsätta att kallas betesmark. Vid en kontroll samma år blev det godkänt men sedan ändrade man reglerna igen så plötsligt var det för många träd i en del av hagen. En nyhet är också att marken delas in i så kallade trädräkningsområden. Ett sådant område måste vara minst tusen kvadratmeter stort och får då bara innehålla mellan sex och tio träd beroende på vilken typ av betesmark det är frågan om.

Det är inte så lätt att gå runt och dela in marken i barbapappaliknande figurer och sedan försöka räkna ut ytan och därefter räkna träd så vi fick ge upp det försöket i våras. Nu gick killen runt med en handdator med gps och fick snabbt och enkelt fram en areal på sin skärm. Han ritade bort två trädräkningsområden på totalt nästan 8000 kvadratmeter.

Antingen får vi räkna med mindre pengar i form av stöd för marken eller också får vi hugga ner en massa träd så att EU och Jordbruksverket blir glada. Korna i hagen bryr sig nog inte om hur många träd där finns så länge det är ljust nog för gräset att växa under och mellan dem.

Man kan fråga sig var mångfaldstänket tog vägen. Varför ska alla betesmarker i hela EU se likadana ut och innehålla samma antal träd? Å tänk om de plötsligt kommer på att det kanske är bra för det vilda om det finns en del träd och buskar i betesmarken? Vad gör vi då? Planterar träd eller?

När killen räknat klart träden gick jag en sväng med hunden i skogen. Plötsligt låg den där mitt i ett hjulspår på traktorvägen, - en kopparödla! Den såg nästan död ut för den rörde sig inte alls trots att hunden nästan klev på den och jag kom väldigt nära. Jag kunde enkelt lyfta upp den och då kände jag att den var alldeles kall. Ödlor är ju växelvarma och det blåste ganska kallt idag. Den var helt enkelt för kall och stel för att orka ringla iväg. Ja just det, kopparödlor har ju inga ben utan ringlar precis som en orm fast lite stelare.

Jag värmde ödlan i handen och andades ut varm luft på den så att den skulle piggna till lite. Sen släppte jag ner den en bit från vägen så att den inte skulle bli överkörd. Jag blev lite nostalgisk när jag tänkte tillbaka på barndomen då jag letade kopparödlor för att sedan ha ett tag i ett terrarium. Nu har jag kossor, får och andra djur istället så jag kan låta ödlorna och grodorna bo i skogen : )

söndag 5 september 2010

Ekorundan 2010, en solig helg & får på rymmen

Så var årets Ekorunda avslutad. Tack alla ni som kom förbi och fikade, tittade och ställde frågor eller kom med uppmuntrande ord! Det är alltid lika inspirerande att träffa engagerade människor som är intresserade av hur vår mat produceras.

Totalt kom det cirka 80 personer under helgen så det var tur att vi hade hjälp av syskon och en kompis med att baka och servera fika. Tack brorsan, syrran och Tina!

I morse när jag gick ut för att släppa ut hönsen och gässen möttes jag av fårflocken som kom traskandes på ett långt led uppför uppfarten till gården. De första hade redan börjat vika av in i gatehagen, den hage som ligger utmed den gamla bygatan och som gränsar till vår trädgård. Jag väntade lite tills alla hade passerat grindhålet, som lyckligtvis var öppet, och sen stängde jag efter dem.

De skulle egentligen vara på bete på en åker i skogen på andra sidan landsvägen men troligtvis hade en kronhjort sprungit ner en bit av stängslet under natten så att fåren kunde promenera ut. Det var ju snällt av dem att de gick hem och inte till nån grannes trädgård. Femtio får och lamm kan ju hinna sätta i sig en del växter om de får vara i fred ett tag...

torsdag 2 september 2010

Öppen gård under Ekorundan i helgen!





I helgen bjuder vi och elva andra ekologiska gårdar i Skåne in till öppen gård under Ekorundan. Det är öppet både lördag och söndag mellan klockan 10 och 17. Två gånger per dag, kl 11 respektive 14 är det "Bonden berättar" på alla gårdarna. Då kommer vi att berätta om hur den ekologiska maten produceras, om bonderi i allmänhet och kanske om djuren i synnerhet.

Det blir fika med hembakta kakor som vanligt och det finns möjlighet att köpa lammskinn och marmelad gjord på gårdens rabarber med smaksättning av citron och fläder. Vi kommer även att sälja honung från grannskapets bin som bland annat besökt våra klöveråkrar under sommaren.

Välkommen hit!

Läs gärna mer om ekorundan på www.ekobonden.se

tisdag 31 augusti 2010

Skit från morgon till kväll!

De senaste dagarna har jag ägnat åt att gödsla ut gödseln från kornas stall. Det var väldigt mycket gödsel eftersom vi har en så kallad djupströbädd där man strör på ny halm ovanpå varje dag. Efter en hel vinter blir det nästan en meter högt med gödsel blandat med halm.

Jag använder visserligen traktorn men det tar ändå lång tid eftersom varje vagnslass ska köras ut och tömmas i en komposthög på de åkrar som ska plöjas upp till våren. Där får gödseln sedan ligga och kompostera till våren. Sen sprids den ut och plöjs ner för att komma följande gröda till godo.

Under hundpromenaderna i skogen fylls svampkorgen snabbt med Karl-Johansvamp. Det verkar vara ett riktigt Karl-Johan-år i år och de dyker upp överallt! Hela bordet är täckt av torkande skivad Karl-Johan. Gott att ha till höstens köttgrytor!

söndag 22 augusti 2010

Halm 2010 - en seg historia

Jag förutspådde tidigare att det skulle bli segt med årets halm på grund av det regniga vädret. Det blev det också fast på ett annat sätt än jag tänkt mig. Jag trodde det skulle dröja länge innan halmen kunde pressas men faktum är att maskinstationen pressade balarna för en dryg vecka sen. De hade lovat att köra hem dem till mig men problemet är att de inte gjorde det förrän dagen efter pressningen. Under natten regnade det kraftigt så balarna blev blöta eftersom de stod ute. Några hade dock klarat sig bättre eftersom de var staplade i höjd och därför skyddades av de balar som stod ovanpå.

Jag fick sortera fram de balar som var torra så att jag kunde köra in dem i logen. Resten fick ligga kvar ute under pressening. Jag har lagt dem en och en på lastpallar med lite mellanrum så att det ska kunna cirkulera luft mellan dem. Tyvärr har det regnat de flesta dagar så presseningarna har fått ligga på mest hela tiden. Eftersom det är fyrkantbalar har vattnet trängt ner en bit i dem och det gör dem svåra eller rent av omöjliga att torka. Jag hoppas bara att de blir så pass torra på ytan att de åtminstone går att köra in så småningom. Om det bara slutar regna vill säga...

onsdag 11 augusti 2010

Äntligen regn, fast nu vill jag ha sol!

Jag har ju beklagat mig tidigare över hur torrt det är och att det behöver regna. Nu har det faktiskt äntligen börjat regna men då är jag ändå inte nöjd! Så är vi bönder, -vi ska alltid klaga på vädret...

Anledningen till att jag inte vill ha regn nu är att det är halmbärgning på gång. Rågen tröskades i helgen och tanken var att halmen skulle pressas igår. Tyvärr var det fortfarande lite för blött eftersom det kom 10 mm regn efter tröskningen. Vi beslutade att göra ett nytt försök idag. För att snabba upp torkprocessen körde jag med traktor och strängare till rågfältet i förmiddags för att fluffa upp och vända på halmsträngarna så att de skulle torka även på undersidan. Rågfältet som vi ska köpa halmen från ligger en bra bit från vår gård så det tog nog tre kvart bara att köra dit.

Jag vände de enorma strängarna efter den gigantiska tröskan och började sen köra hemåt igen. Väl hemma började det komma små regndroppar på traktorrutan. Jag hoppades att det bara skulle komma några stänk men tyvärr övergick dropparna i duggregn som sedan övergick i ett stadigt regn. Allt jobb och all tid jag lagt ner under förmiddagen var alltså helt onödigt. Å prognosen som visade att det skulle vara uppehållsväder på östra sidan av Skåne idag!

Tyvärr ser regnet ut att hålla i sig flera dagar framåt. Jag anar att halmbärgningen kan bli en seg historia i år.

måndag 9 augusti 2010

Sirpa och Gorm är döda!

I fredags skulle vi flytta fåren till ett nytt bete. Vi kallade på flocken och alla kom springande. Helena räknade in dem för att se att alla var med men fick aldrig antalet till fler än 48 stycken varje gång hon räknade. Det är inte så lätt att räkna en flock får och lamm som hela tiden rör sig så det är ganska vanligt att man räknar fel. För säkerhets skull gick jag och kollade i den andra änden av hagen som ligger längre bort gömd bakom ett stengärde och lite buskar. Redan på håll såg jag ett får ligga stilla. När jag kom fram upptäckte jag att det var Sirpa, en tacka född 2005 som låg död i gräset. Hon hade bara varit död i några timmar och det syntes inget konstigt med henne. Hon låg som att hon vilade på en plats där hela flocken brukade ligga tillsammans.

Det är första gången vi råkar ut för att ett får har självdött här på gården. Det är sånt som kan hända och det kan vara svårt att veta orsaken. Det är tur att hennes lamm är så stora att de klarar sig utan mjölk. De verkar heller inte sakna sin mamma men vi saknar henne förstås.

På söndag förmiddag var det dags igen. Helena cyklade ner till hagen där de fjällnära korna går på bete för att smörja in en sårig spene på kossan Granngås. Då upptäckte hon att kons kalv, den åtta månader gamla tjurkalven Gorm låg död i hagen!

De andra djuren stod runt honom och Granngås råmade åt sin kalv. Hennes juver var fyllt av mjölk så hon ville att kalven skulle dia. Nu fick istället Helena mjölka ur juvret.

Det är en gåta vad han dött av. Dagen innan var han hur pigg och frisk som helst. Det såg ut som han dött knall och fall för han hade inte ens lagt sig ner som de gör när de vilar utan låg helt på sidan med benen rakt ut. Dessutom låg han på ett ställe där de inte brukar ligga.

När jag pratade med veterinären i morse för att höra om det var någon idé att skicka tjuren till obduktion svarade han att det förmodligen gått för lång tid så att förruttnelsen redan gått för långt för att de skulle kunna se något. Vi kommer alltså troligen aldrig att få veta dödsorsaken.

Sov gott Sirpa & Gorm, vi ses i Nangijala!

måndag 2 augusti 2010

Kossor på rymmen

Det började med att vår granne ringde i fredags kväll precis när vi skulle sätta oss ner för att äta en härlig fredagmiddag. En av stutarna var utanför hagen, sa han. Det var bara till att kasta sig i bilen och åka dit. När vi kom fram stod han lugnt och tuggade på några kornax i kanten av den intilliggande åkern. Vi öppnade grinden och kallade på honom. Han sprang snällt in i hagen till sina kompisar igen och vi kollade stängslet men kunde inte hitta var han möjligen hade gått ut så vi åkte hem igen.

Jag hade planerat att ta sovmorgon till halv åtta på lördagsmorgonen. Klockan 05.20 ringde telefonen och väckte oss. Det var åter igen grannen som ringde. Han hade vaknat av att samma stut hade stått och kliat sig mot hans sovrumsfönster. På med paltorna och iväg igen. Eftersom det började bli lite ont om bete i deras hage tänkte vi att det kanske var därför som han gått ut. Alltså beslutade vi oss för att flytta dem till en ny hage men först var vi tvugna att sätta upp ett nytt stängsel. En och en halv timme senare var vi klara och då var det lika bra att stanna uppe och äta frukost. Det var den sovmorgonen.

I söndags morse ringde grannen igen (han hade nu börjat känna igen lätet från förrymda kossor eftersom de som är kvar i hagen råmar efter rymmarna på ett speciellt vis) och berättade att det nu var två stutar ute, den här gången på vägen. Det är visserligen bara en liten grusväg med väldigt lite trafik men ändå.

Vi cyklade ner och skulle försöka mota in de båda rymmarna men de var inte alls intresserade. De ville in till fjällkorna som går i en annan hage och vi fick kämpa ett bra tag innan vi lyckades få dem på plats igen. Då märkte vi att det nästan inte var någon ström i stängslet och att det troligen var därför som de gått ut. Dessutom var stänslet nerrivet på en bit och en stolpe var knäckt.

Vi kunde inte hitta vad felet berodde på så vi fick hämta ett annat stängselaggregat så länge.

Eftersom det var sista dagen på semestern och vi dessutom hade praktikanfritt eftersom vår praktikant var på sigtseeing i Malmö hade vi planerat att åka på en liten utfykt just den dagen. Det hade inte hunnits med tidigare liksom. Nu fick vi istället tillbringa större delen av dagen med att jaga stutar och laga stängsel. Så kan det gå när man har en massa djur...

torsdag 29 juli 2010

Ökenövning på Österlen

Oj vad torrt det är i marken! Vi har knappt fått en gnutta regn på tre veckor och det har varit både varmt och blåsigt. Gräs och klöver torkar ihop till fnöske och en andra ensilageskörd är nog inte mycket att hoppas på längre. Det är glest mellan stråna och djuren sätter snabbt i sig det som finns så vi kommer nog att behöva låta dem beta hela arealen om det inte kommer regn snart, - en massa regn! Som tur är fick vi förhoppningsvis ihop tillräckligt med vinterfoder vid första skörden.

Vi skördade kornet som helsädsensilage igår. Det var så torrt redan från början att det knappt behövde förtorkas innan det pressades till balar!

Eftersom det är så torrt skulle vi behöva stängsla in fler åkrar så att djuren får mer bete. Det är bara ett problem: det är så fruktansvärt torrt och hårt i marken att det inte går att få ner några stängselstolpar. Hittills har dock djuren mat så de klarar sig. I morse släppte vi in fåren och några stutar på ängen där det vuxit upp lite sen vi skördade höet. Det räcker förhoppningsvis några dagar men sen måste de ha nytt bete igen.

Idag har vi röjt buskar och tagit bort gammal taggtråd längs ett stengärde runt en av åkrarna som vi egentligen hade tänkt skörda en gång till i år. Förhoppningsvis kan vi använda en del av de gamla stolparna till att sätta upp ett nytt elstängsel på. Annars kan vi nog lyckas trixa ner lite nya stolpar mellan stenarna i stengärdet. Sen får fåren och stutarna komma dit och så får vi några dagars andhämtning igen innan de måste ha nytt bete...

söndag 25 juli 2010

Uppfluget




Grållan med sina tretton kycklingar gillar att flyga upp och sätta sig på trädgårdsmöblerna, ibland även när vi sitter där!

En kyckling ur en annan kull har hittat en bra plats under bordet som är byggt på ett gammalt symaskinsunderrede och ytterligare två har flugit upp och satt sig på stengärdet.

onsdag 21 juli 2010

Ett härligt bad i sommarvärmen



En av tupparna tar sig ett svalkande (!?) sandbad i den stekande solen medan de snart vuxna gässlingarna trängs i badbaljan.

söndag 18 juli 2010

Fjärilsrestaurangen har slagit upp portarna


För några dagar sedan slog den självsådda oreganon ut framför huset. Den inte bara blommar vackert utan attraherar även hela grannskapets alla fjärilar. Man kan se säkert 25 stycken fladdra runt på en och samma gång och suga sig otörstiga på blommornas söta nektar. Det är mest nässelfjärilar men även pärlemorfjärilar, amiraler, blåvingar, guldvingar och en och annan gul citronfjäril. Även humlor och bin hittar såklart dit.

onsdag 14 juli 2010

Rävpåhälsning, tjurvisit och praktikantbesök

En av hönorna hade lagt sig att ruva ute i ett nässelbestånd. Eftersom det var den stirriga hönan vågade jag inte flytta henne till ett säkrare ställe utan hoppades att det skulle gå vägen. Förresten så upptäckte jag inte redet förrän ganska nyligen.

Hönan "försvann" på midsommarafton så det var beräknat att äggen skulle kläckas om några dagar. Jag hade inte sett henne komma fram för att äta och dricka på ett par dagar så jag smög iväg till hennes gömställe idag för att kolla ifall hon låg kvar. Men nej, det enda som syntes av henne var en fjäder! Man kan säga att det blivit en fjäder av en höna... Till och med äggen var borta.

Hon har lämnat efter sig åtminstone en kyckling. Det var en av de andra hönorna som tidigare ruvat fram en kyckling av ett av hennes ägg. Den ser likadan ut som stirrhönan gjorde och har samma stirriga och vimsiga beteende så det går inte att ta miste på släktskapet.

I förra veckan var det dags för korna att återigen få träffa sin tjusige kavaljer, - tjuren. Rödkullekorna och -kvigorna fick träffa vår egen rödkulletjur som är drygt två år gammal och ganska biffig. De två fjällnära korna fick däremot besäk av en främmande herre. Jag lånade en fjällnära tjur av en kille i Hörby. Den här tjuren är bara cirka ett år gammal och betydligt mindre än rödkulletjuren. Dessutom är han väldigt blyg av sig. De första dagarna sprang han iväg flera meter med huvudet högt så fort vi närmade oss hagen men nu går det bättre. Han märker väl att korna inte blir rädda för oss.

Nu hoppas vi att de båda tjurarna gör sitt jobb i varsin hage så att det blir ett gäng kalvar om nio månader.

Igår fick vi förresten ytterligare besök. Det är en tjej från Tjeckien som ska bo och praktisera på gården i tre veckor genom nätverket wwoof som står för world wide opportunities on organic farms. Vi hoppas såklart få hjälp med några av sysslorna på gården samtidigt som hon förhoppningsvis lär sig en del om livet på en ekologisk gård.

lördag 3 juli 2010

Markerna granskade & höet inne

Efter att ha sågat buskar och grenar ytterligare några timmar på morgonen kom synemännen för att granska våra marker vid halv tio-tiden i torsdags. När de var klara fick vi höra att vi gjort ett bra jobb sen de var där förra gången och granskade för fem år sen. Det var ju kul att höra att allt arbete vi lagt ner märktes!

I fredags var höet torrt nog att pressas. Jag strängade ihop höet vid middagstid och sen kom vår hjälpsamme granne med sin gamla löspress och pressade balar på eftermiddagen. Pressen strulade lite och ville emellanåt bara knyta ett band runt balarna. Då fick jag sprätta upp dem igen medan grannen mekade lite med pressen och sen gjorde han ett nytt försök. Till slut var alla balar pressade med två band.

Helena kom cyklande med kaffekorgen till ängen och vi satte oss på varsin väldoftande höbal och fikade på nybakt kladdkaka i skuggan, mums!

Sen lastade jag balarna på en vagn och körde hem dem till gården. Där hjälptes Helena och jag åt att lasta av dem. Det blev två och ett halvt vagnslass med fint hö.

Det är varmt och svettigt att göra hö jämfört med att pressa ensilagebalar men doften av riktigt gammaldags äkta ängshö är obetalbar. Jag förstår att djuren gillar det! Korna stod på rad längs stängslet och råmade när de kände doften av höet.

Imorgon ska vi ha Öppen gård här i Lönshult. Det blir rundvandring bland djuren, fika i trädgården och bondgårdskamp där det gäller att få så många poäng som möjligt. Välkommen mellan kl. 13 och 16!

onsdag 30 juni 2010

Hösprättning och busktrimning i sommarhettan

I söndags slog vi ängen och sen dess har vi sprätt runt i höet varje dag så att det ska torka. Om ett par dagar är det förhoppningsvis torrt nog så att en granne kan pressa småbalar av det.

Imorgon förmiddag ska vi ha arrendesyn på en av gårdarna som vi arrenderar. Det innebär att två oberoende synemän kommer hit och kollar så att vi sköter marken på ett bra sätt helt enkelt. Det får inte vara för mycket buskar längs åkerkanterna så att man inte kan köra med traktorn ända ut till kanten.

När vi tog över arrendet för fem år sen var åkrarna obrukade och fulla av ogräs. Det växte t o m små trädplantor på ängen som vi nu ska ta hö på. Brännässlorna var så höga att man knappt kunde se över dem och betesmarken var ganska igenvuxen och dåligt betad.

Vi har lagt mycket tid på att få ordning på åkrar och betesmark under de här åren men buskar och träd växer ju hela tiden så det är svårt att hinna med att hålla efter dem hela tiden, speciellt när det är så eftersatt från början. Därför har vi arbetat som galningar den senaste veckan med att såga buskar och trädgrenar utmed åkrarna. Det är varmt att såga motorsåg med tjocka skyddsbyxor och släpa ris i tryckande högsommarvärme kan jag lova! Som tur var fick jag hjälp med att släpa ris av en kompis igår. Stort tack Jocke!

Idag sågade jag ner grenar som satt en bit upp i träden. Jag stod dels på en hög stege men när inte den räckte till eller det var svårt att komma åt fick jag stå uppe på traktortaket och såga. Lite läskigt att stå så högt upp med en tung motorsåg men Helena stod nedanför och höll i stegen i alla fall...

Vi har lite kvar att såga så det får nog bli till att gå upp med tuppen imorgon bitti så vi hinner ta det sista innan de kommer, puh!

söndag 27 juni 2010

Rekord i kycklingar



Den grå hönans kycklingar började kläckas dagen innan midsommarafton. På själva midsommarafton klev hon upp ur redet och när jag kom in i hönshuset låg hon i en hörna med kycklingarna under sig. Jag skulle lyfta över familjen till en egen bur så att de skulle få vara i fred för de andra hönsen och jag började med att lyfta upp hönan. Döm om min förvåning när jag såg ett myller av kycklingar under henne. Efter hand som jag lyfte över dem till buren räknade jag till hela tolv stycken! Det var verkligen imponerande, speciellt eftersom det var hennes första kull.

När jag tittade i redet fanns det två ägg kvar. Jag tänkte först att de förmodligen var obefruktade men så tittade jag närmare på dem och såg att det var ett litet hål i det ena. Det var alltså en kyckling där inne! Ägget var ganska kallt så den kunde eventuellt vara död. Men så hördes ett svagt pip!

Eftersom hönan bestämt sig för att det var färdigruvat fick jag plocka in ägget och lägga det i en skål under en lampa. Jag kollade så att det var 37 grader där ägget låg och i takt med att ägget värmdes upp började kycklingen pipa alltmer och snart lossade den bit för bit av skalet.

Eftersom vi skulle fira midsommar hos en granne fick jag lämna den under lampan. Efter ett par timmar cyklade jag hem och tittade till den. Då var den kläckt och låg där halvtorr och blinkade mot världen. Den fick stanna kvar under lampan tills det blev kväll och hönan lagt sig till ro för natten. Då stoppade jag in kycklingen under henne och morgonen efter var den stark nog att kunna följa efter sin mamma och sina syskon.

Nu har hon alltså tretton små barn att ta hand om. Det är precis att de får plats under henne. Det är några gula, några blå (grå), ett par gula med bruna ränder på ryggen och ett gäng svart-vit-brokiga.

torsdag 24 juni 2010

Traktortrubbel och fågelpick



Sent på tisdagskvällen kom så äntligen maskinstationen hit och pressade de sista ensilagebalarna. Det kändes skönt att somna den kvällen med vetskapen att vinterns foder till djuren är räddat. Det blev drygt 90 balar och vi kommer att skörda fler senare i sommar så vi kommer att ha gott om foder.

När jag dagen efter skulle köra hem balarna från fälten hann jag bara flytta ett par stycken innan det kändes som att ena traktorhjulet där fram körde ner i en håla. Konstigt? Det ska inte finnas några hålor på åkern! När jag tittade ut upptäckte jag till min fasa att vänster framhjul lossnat! Shit! Jag hoppade ut och kollade lite noggrannare vad som hänt. Framaxeln hade brutits av en bit innanför hjulet. Nu kände jag mig ganska liten och hjälplös. Jag är nämligen inte killen som gillar att skruva på maskiner så att säga...

Vad gör man? Jo, ringer till traktorverkstan och förklarar läget. De hade såklart fullt upp men skulle eventuellt kunna skicka ut en gubbe som kunde titta på det.

Några timmar senare dyker han upp, mekanikern, med bilen full av verktyg och annat som är bra att ha när man mekar med en traktor mitt ute på en åker.

Han var tvungen att montera av hela framaxeln och ta den med till verkstan för att reparera den, så traktorn hängde bara på en liten domkraft och på lastaren framtill. Det såg lite dumt ut men vi konstaterade att det skulle vara svårt för någon att stjäla traktorn i alla fall.

Han kunde inte lova att han skulle hinna fixa den före midsommar men han skulle göra så gott han kunde.

Idag var jag på jobbet och kom inte hem förrän ganska sent på kvällen. Då var traktorn lagad och hel igen. Hurra! Dessvärre hade traktens alla kråkfåglar roat sig med att sitta på flera av balarna. De hade skitit en del på dem men det värsta av allt var att de hade hackat hål i plasten på dem. Blir det minsta hål i plasten så kommer det in luft och då möglar ensilaget så att man måste kassera det. Som tur är hade vi en rulle med lagningstejp hemma men den var nästan slut så jag fick tejpa små bitar nu och så får jag tejpa bättre efter helgen när det går att handla mer på lokalföreningen.

Förresten fick den grå hönan kycklingar idag. Jag vet inte hur många för hon ligger fortfarande kvar i redet. Kläckningen kan ta ett par dygn så innan dess går hon inte upp. Det är tredje året i rad som det blir kycklingar till midsommar.

onsdag 23 juni 2010

Fårflytt i arla morgonstund



Igår morse flyttade vi ner fåren till ett bete en kilometer hemifrån. Eftersom vi promenerar med dem istället för att transportera dem i en vagn så valde vi att flytta dem tidigt på morgonen. Vi var nämligen tvugna att gå en bit på den allmänna vägen och då ville vi helst slippa bilar och lastbilar. Vi gick upp klockan halv sex och började vandringen en stund senare. Trots att vi var tidigt ute kom det en bil med en stressad människa som antagligen skulle till jobbet. Nu fick han istället coola ner och njuta synen av femtio får och lamm som traskade framför hans bil ett par, tre minuter.

Det är vackert i naturen tidigt på morgonen. Solen skingrar dimmorna och daggen från gräs och spindelväv och den totala tystnaden, frånsett naturens egna ljud, vilar i luften. Man borde gå upp riktigt tidigt en sommarmorgon lite oftare för att få njuta av detta. Fast, -det är ju så skönt att ligga kvar i sängen...

måndag 21 juni 2010

Å efter sol kommer tydligen - hagel!

Några timmar efter att jag fluffat upp grässträngarna så att de skulle kunna torka upp efter gårdagens regn var jag ute för att sätta upp stängselstolpar så att vi kan flytta fåren till ett nytt bete eftersom de låter meddela att de vill ha meeeeer maaat, -nuuuu!

Det var en del mörka moln på himlen och jag höll tummarna för att det skulle hålla tätt. Plötsligt hördes ett dovt ljud bortifrån skogen. Jag funderade på om det kunde vara grannes traktor med tillhörande slåtterkross som hördes och så fortsatte jag att stängsla. Efter en liten stund blev ljudet starkare och då såg jag det, regnet med stort R! Tänkte att det nog var läge att gå mot bilen ifall det skulle dra åt mitt håll. Jag hann inte mer än tänka tanken så började det vräka ner hagel stora som ärter över mig! Det höll på en bra stund och övergick sen i regn så nu är gräset säkert tio gånger blötare än det var innan jag fluffade upp strängarna...

Som sagt, det är nervöst att vara bonde i skördetider när vädergudarna inte är med en!

Såg förresten ett påfågelöga (fjärilsarten alltså) sitta på ett blad och flaxa lite med vingarna idag. Kan man säga flaxa om en fjäril förresten? Hur som helst stod hönan med kycklingskaran och tittade på den med sträckta halsar utropandes varningsljud. De trodde alltså att fjärilens ögonliknande fläckar på vingarna tillhörde ett farligt djur och sprang förskräckta därifrån. Så klarade fjärilen livhanken och kunde fladdra vidare mot nya äventur, eller snarare blommor.

Efter regn kommer sol

Igår kom maskinstationen hit för att pressa ensilagebalar. Jag hade förberett genom att köra över fälten och fluffa upp grässträngarna så att de skulle hinna torka till lite ytterligare. När han pressat ungefär en tredjedel började det regna så det var bara att avbryta. Allt mitt jobb var helt i onödan! Enligt väderprognosen (som jag kollat stup i kvarten) skulle det inte regna!

Idag skiner solen från en blå himmel och jag hoppas att det fortsätter så resten av veckan. Då hinner gräset torka till så att det går att pressa resten imorgon. Vi har även sparat en åker där vi tänkte ta hö i småbalar och då behövs flera dagar med soligt väder. Det kan vara bra att ha lite hö om man av någon anledning bara behöver använda lite foder. En stor ensilagebal håller sig bara några dagar efter att man tagit av plasten så den måste ätas upp ganska snabbt.

På de tre åkrar som han hann pressa balar på innan regnet blev det totalt 27 stycken ensilagebalar. Det är jag nöjd med med tanke på att åkrarna är små.

Så snart det torkat upp ordentligt ska jag ge mig ut och vända på grässträngarna så att de torkar på undersidan också.

Tyvärr upptäckte jag att ett rådjurskid hade fått sätta livet till i slåttern. De ligger ju och trycker i det höga gräset och är omöjliga att se. Vi brukar gå i vallarna några dagar innan det är dags att hugga så att rågeten ska känna sig störd och flytta sina kid men det verkar inte ha hjälpt i år. Det är å andra sidan första gången det händer. Hoppas att hon hade ett till så att hon inte blev helt barnlös!

lördag 19 juni 2010

Fler kycklingar!




För några dagar sedan var det dags för höna nummer två att kläcka fram en kull kycklingar. Hon fick sju stycken men en av dem var svag och saknade dun på en del av ryggen. Jag trodde först att den var död men när jag lyfte upp den i handen för att ta bort den tyckte jag det kändes som att den rörde sig lite grand. Jodå, det var liv i den och den pep t o m lite. Jag tog med mig kycklingen in i huset och la den på en gammal tröja under en lampa och kollade så att temperaturen blev lagom. Man vill ju varken att den ska grillas eller frysa...

Den låg där hela dagen och emellanåt försökte jag få i den vatten med druvsocker i men det var inte många droppar den svalde. Eftersom den inte blev bättre avlivade jag den på kvällen eftersom den ändå inte skulle överleva så länge till.

De först födda kycklingarna som nu är snart tre veckor gamla går sedan några dagar tillbaka fritt med sin mamma i trädgården. Det är otroligt vad mycket insekter de kan hitta när de patrullerar över gräsmattan.

Ibland ställer sig tuppen med sänkt huvud och bara stirrar på en kyckling på riktigt nära håll. Han står alldelse stilla på det viset en lång stund. Kan det möjligen vara så att han ger en förmanande blick till sina barn?

Nu är det bara den tredje hönan kvar som ligger och ruvar på ett för mig hemligt antal ägg. Hon har nämligen gömt sig med sina ägg på golvet under värpredena så man ser henne inte. På fredag ska det vara dags för kläckning enligt mina anteckningar i almanackan.

torsdag 17 juni 2010

Med hopp om fint skördeväder!



Just nu upplever jag en av de mer nervösa perioderna under ett år på gården. Det är dags för vallskörd. Med vallskörd menas ungefär att det är dags att skörda höet fast vi gör inte hö utan ensilage. Det är ett mellanting mellan hö och färskt gräs kan man säga. Hö är väldigt torrt gräs som kan lagras fritt i luften under tak medan ensilage är halvtorrt gräs som måste förvaras syrefritt. Det är därför man plastar in balarna i vit plast. En annan fiffig sak med att plasta in balarna är att mjölksyrabakterier som finns på grässtråna trivs i den syrefria miljön. Dessa bakterier förökar sig och bildar mjölksyra som ytterligare hjälper till att konservera det halvtorra gräset och klövern.

Jag har den senaste tiden gått och tittat på vallarna, alltså åkrarna där vi odlar gräs och klöver, för att se om det börjar bli dags att skörda. Vi vill inte ta det för tidigt för då blir mängden liten och ensilaget blir fiberfattigt så djuren blir lösa i magarna av det. Det är heller inte bra att skörda för sent eftersom näringsvärdena då blir låga.

För att det ska gå att göra ensilage måste vädret vara fint. Det får inte regna och det ska gärna vara soligt och blåsigt så att vatten dunstar bort från strån, blad och stjälkar. Det gäller alltså att samtidigt hålla koll på väderprognoserna!

En tredje parameter att ta hänsyn till är att maskinstationen som hjälper oss att hugga och pressa balar ska ha tid att komma hit.

Nu är dock tiden definitivt inne! Det var hög tid att skörda och vädret såg ut att bli fint under åtminstone några dagar så jag ringde maskinstationen i måndags. Dessvärre hade de inte tid att komma och hugga förrän på onsdag kväll, d v s igår. När klockan var åtta på kvällen och det fortfarande inte dykt upp någon ringde jag och kollade läget. Det visade sig att huggaren, alltså den maskin som slår av gräset, hade gått sönder så de kunde inte komma förrän nästa dag, -idag alltså.

Vid middagstid var det färdighugget och nu ligger gräset och kövern där i prydliga strängar och torkar i solen och vinden. Jag håller tummarna för att det ska vara uppehållsväder ända tills på söndag så att vi kan få det pressat på lördag kväll. Jag känner en kille på SMHI, kanske ska tala vackert med honom? Annars känns det som att allt fokus när det gäller lördagens väder ligger på Stockholm och ett visst princessbröllop... Jag skiter väl i om det regnar i Stockholm, -jag vill ha sol här!

tisdag 15 juni 2010

Pedikyr bland fåren



Fårens klövar växer hela tiden precis som våra naglar. De sliter inte ner dem i samma takt som de växer så därför måste man klippa, eller verka som det heter, deras klövar några gånger per år. I söndags var det dags igen. En efter en fick de komma in in i fållan av grindar där jag band fast dem med ett halsband och koppel så att de skulle stå någorlunda stilla. De gamla tanterna som varit med förr fann sig ganska snabbt och stod relativt snällt medan jag lyfte benen och klippte klövarna i tur och ordning. De yngre var däremot lite spralliga och tyckte det var läskigt men jag tror de tyckte det var ganska skönt efteråt. Lammen fick snällt vänta utanför grindarna medan deras mammor fick fotvård annars skulle det bara bli stökigt.

Man kan använda en vanlig trädgårdssekatör när man verkar. Det viktiga är att klippa lagom mycket så att man inte kommer åt pulpan för då kan det börja blöda.

Gutefåren är lite speciella på så vis att de själva fäller sin ull på sommaren. De flesta andra fårraser måste man klippa minst en gång om året. Olika individer fäller olika tidigt och en del fäller allt ganska snabbt medan andra nästan inte fäller alls. Då måste man hjälpa till att klippa bort ullen.

Vi klipper ullen med en vanlig kökssax. Det tar lite tid men å andra sidan är det inte så många som behöver klippas. När jag ändå hade dem fångade för verkning passade jag på att klippa av ullen på en del som bara hade lite ull kvar. De ser ganska ovårdade ut när de håller på att fälla men när de väl är klara blir de så vackra. Hornen framträder extra tydligt när ullen är kort och de ser verkligen riktigt ursprungliga och majestätiska ut.

Efter att alla var färdigverkade var det dags att komma till ett nytt bete för fållan de gick i var helt nerbetad. Våra grannar har en liten hage med mycket buskar, hundkäx, skräppor och annat som fåren gillar att äta men som deras hästar inte tycker om. Vi släppte därför dit dem där så att de kan beta så att det blir fint inför midsommar.

För att komma till grannarnas hage var vi tvugna att gå med fåren en bit längs med asfaltvägen. Som tur var kom det bara en bil som var snäll nog att sakta in och vänta tills vi vikit av in på en grusväg med hela fårflocken.

tisdag 1 juni 2010

söndag 30 maj 2010

Kycklingmamma på Mors dag

Lagom till Mors dag kläcktes årets första kycklingar. Hönan låg på nio ägg men det verkar som att det bara blev fem kycklingar varav fyra levande. En låg nämligen död i redet. Kanske hade hönan råkat trampa ihjäl den eller också var det nåt fel på den så att den inte klarade sig. Sånt är livet och bara de starkaste överlever. Ibland kan några ägg kläckas lite senare än de första så än finns det lite hopp om att det kan bli någon ytterligare. Hönan ligger ju fortfarande kvar på äggen.

Eftersom det känns mer som höst än sommar ute just nu får den lilla familjen stanna inne i hönshuset några dagar. Kycklingarna tillbringar ändå inte så långa stunder utanför hönans skyddande värme. Om några dagar får de vara ute i en stor bur i trädgården så att de kan picka i sig gräs och insekter och när de blivit ett par, tre veckor gamla brukar de få gå helt fritt.

En av de andra hönorna började ruva för en vecka sedan så om ett par veckor blir det förhopningsvis ytterligare några kycklingar.

torsdag 27 maj 2010

Mjölk blir till ost




Vi (mest Helena) har mjölkat någon av korna till husbehov under vintern och våren. Just nu mjölkar vi rödkullan Monika som har lite mer mjölk än vad kalven orkar med att dricka. Eftersom vi inte är några stora mjölkdrickare har Helena istället gjort ost var och varannan dag. Det har mest blivit ostar av camenbert-typ men även hårdost (Emmenthaler) och kovre, d v s chèvre fast av ko-mjölk :)

Kossan står oftast snällt stilla och låter sig mjölkas men ibland vill hon inte och då kan det hända att hon går iväg, försöker sparkas eller helt sonika bara lägger sig ner!

Sen det lilla flasklammet Pyrola föddes har det inte blivit mer osttillverkning eftersom lammet dricker drygt en och en halv liter mjölk om dagen samtidigt som kalven dricker mer och mer ju större den blir. Mjölken räcker helt enkelt inte till både lamm, kalv och ost. Tur är kanske det för vi har ganska gott om ost vid det här laget...

tisdag 25 maj 2010

Gåsmarsch i fårhagen


Gässlingarna växer så det knakar. Man riktigt ser från dag till dag hur de utvecklas. På dagarna går de ute och betar gräs med mamma, pappa, plastmamma och plastpappa som en enda storfamilj. Ungkarlsgänget bestående av fem ensamma gåshanar får gå i en egen hage tills gässlingarna blir lite större, annars blir det bara bråk.

Det är lite läskigt att vara i fårens hage men gräset är ju godare där. Bäst vi skyndar oss förbi fåren innan något nyfiket lamm kommer farande!

måndag 24 maj 2010

Hela Lönshult står i blomsterskrud



Hjälp, jag hinner inte med! Hinner inte med att njuta av allt som händer i naturen just nu. Plötsligt bara exploderade allt. Maskrosorna slog ut över en natt, gräset satte fart och körsbärsträd, slån och vildaplar är alldeles översållade av blommor. För att inte tala om alla häggar vars ljuvliga väldoft vilar tungt i den fuktiga försommarluften. Man vill ju inte gå in på kvällen!

Igår upptäckte jag att orkidéerna i en av våra betesmarker börjat blomma. Där växer minst tre olika orkidéarter och nu blommar S:t Pers nycklar och majnycklar. Senare i sommar blommar de grönvita nattviolerna som doftar underbart.

Förutom orkidéerna såg jag några exemplar av smörbollar eller ängabollar som de också kallas, förmodligen på grund av sina stora runda och smörgula blommor antar jag. Sen fanns där förstås även en massa andra växter men de flesta har inte börjat blomma än. Just nu går de äldsta stutarna tillsammans med rödkulletjuren på det betet. Än dröjer det en månad eller så innan tjuren får träffa sina flickor.

lördag 22 maj 2010

Äntligen dags för vårbruk!


Vårbruket blev sent här på gården i år. Fåren tillbringar vintern på den åker som ska plöjas under våren och först när gräset i betesmarken börjat växa tillräckligt kan vi släppa dit dem och börja plöja åkern. Fast först måste förstås deras vinterhus plockas ner och fraktas bort, liksom stängsel, foderhäckar och vattenkar.

I onsdags var det så äntligen dags! Först skulle gödseln från ko-stallet spridas ut. Sen var det dags att plöja. Efter det ringvältning för att packa till jorden lite igen så att den ska behålla fukten. Den behövs ju så att utsädet kan gro och grödan växa. Nästa dag var det dags för harvning och stenplockning. Vi har ganska gott om sten i våra åkrar så det blir några ton sten att frakta bort varje år. Efter fyra harvningar och ett oräkneligt antal bortplockade stenar var åkern ganska slät och fri från större stenar.

I lördags började jag så. Först en blandning av korn och vicker som ska skördas som mat åt korna i vinter. Efter det var det dags att så vallfrö, d v s gräs- och klöverfrö som ska bli vall till de kommande tre åren. På vallen skördas ensilage som djuren äter under vintern.

Det började bra men efter ett tag upptäckte jag att det var punktering på ena däcket på såmaskinen. Eftersom regnet hängde i luften fortsatte jag att så ändå och det verkade funka. När jag kommit drygt halvvägs började det plötsligt bli väldigt mörkt och det kom några regnstänk på traktorrutan. Jag fortsatte så i hopp om att hinna klart innan det blev alltför blött. Tyvärr avtog inte regnet så de sista vändorna blev det ganska kladdigt men jag blev i alla fall klar.

Eftersom det fortfarande finns en massa stenar kvar i ytan på åkern måste man ringvälta efter man sått så att stenarna trycks ner i marken. De flesta vill säga. En del är för stora så de får man plocka bort efteråt. Förhoppningsvis torkar det upp i några dagar så att jag kan komma ut med välten!

Nu återstår bara den andra åkern. Den ligger än så länge bara plöjd eftersom det är lite fuktigare där. Jag hoppas kunna börja harva den i nästa vecka om det inte kommer mer regn. Att vara bonde innebär ofta att kolla vädret och oroa sig för om det blir regn eller inte. Och så ska man ju klaga på vädret förstås...

fredag 14 maj 2010

Hund- och lammpromenad i försommarkvällen

När jag skulle gå en sväng med hunden för att titta till hästarna tidigare ikväll passerade jag fårens hage som ligger utmed vägen. Utan att tänka mig för sa jag "Hej fåren!" varpå Pyrola, det lilla flasklammet, genast kom springande fram till stänslet. Jag fortsatte att gå och tänkte att hon förhoppningsvis skulle stanna där stängslet tog slut. Men icke! Eftersom hon inte är så stor lyckades hon trixa sig igenom fårnätets maskor för att nå fram till mig.

Det fanns inte mycket annat att göra än att låta henne följa med på promenaden. Faktum är att hon gick så fint bredvid mig hela tiden att man skulle kunna tro att jag gått avancerade kurser i lydnad med henne : ) Hunden, som inte är så förtjust i får sedan hon blivit stångad av en tacka för några år sen, tittade lite frågande på mig men tänkte väl att den där lilla ser ju inte så farlig ut så hon återgick snart till att nosa efter spännande dofter i vägkanten.

Efter att vi tittat till hästarna gick vi tillbaka hemåt och jag funderade på hur jag skulle få in lilla Pyrola i hagen och framförallt lyckas övertala henne att stanna kvar. Samtidigt skulle jag behöva ta med hunden in i hagen eftersom hon inte kunde stanna kvar själv ute på vägen. Efter diverse övertalningar lyckades jag få med hunden in genom grinden. Runa, vår äldsta tacka (som var den som stångade omkull hunden förra gången) närmade sig hunden på stela ben. Jag sa åt hunden att akta sig och hon sprang en lång omväg och väntade sen spänt på att jag skulle släppa ut henne ur de hemska fårens hage.

Hur det gick med lammet? Jo hon stannade kvar, - hon var väl trött i benen efter promenaden kan jag tänka!

onsdag 12 maj 2010

Sura hönor i dubbel bemärkelse!

En höna som vill ruva på ägg brukar på skånska kallas "skrocka". Man kan även säga att hönan blivit "sur". En av våra åsbohönor började skrocka i helgen. Hon hade lagt sig i favoritredet där alla hönorna brukar värpa. För att hon skulle få vara ifred med sina ägg utan att störas av de andra hönorna flyttade jag henne till ett annat flyttbart rede som jag ställde i ett annat hörn av hönshuset. Jag gav henne nio fina ägg att ligga på och jag hade lagt in rejält med ny och fin halm åt henne i det nya redet. Efter ett tags upprört kacklande beslutade hon sig för att lägga sig ner på äggen och allt var frid och fröjd.

Nästa dag gick hon av äggen för att äta och dricka och göra sina behov. När hon var färdig med det och skulle gå tillbaka till äggen så gick hon sin vana trogen till det gamla fvoritredet. Jag fick då lyfta tillbaka henne till det nya redet och det accepterade hon.

Nästa dag plockade jag bort de falska "äggen" i form av vita ovala stenar som ligger i redena för att locka hönsen att värpa där. Jag gjorde det för att ruvhönan inte skulle lockas att gå dit igen.

Efter ett tag kom en av de andra hönorna in i hönshuset för att värpa. Hon hoppade upp och tittade in i favoritredet men hejdade sig i sista stund. Var är alla ägg? frågade hon sig. Hon kacklade upprört och hoppade ner igen. Besviken, sur och frustrerad gick hon ut igen. Jag kunde se hur hon gick bak i trädgården, hoppade upp på stengärdet där hon några sekunder stod och funderade på om hon skulle leta upp någon lämplig plats att värpa på inne bland snåren på andra sidan. Hon tvekade, hoppade ner igen och började gå längs stengärdet, spanandes efter ett hål att krypa in och värpa i. Med jämna mellanrum gav hon ifrån sig ett besviket, klagande läte. Det var tydligt att hon var jättesur. Även hönor har känslor!

Det fanns inget annat att göra än att lägga tillbaka låtsasäggen i redet igen och locka in hönan i hönshuset. Väl inne tittade hon in i redet och den här gången verkade hon nöjd. Hon klev in och lade sig tillrätta och en stund senare hade hon värpt dagens ägg.

Nu hoppas jag att den svarta hönan som ligger och ruvar får fram en kull kycklingar efter tre veckor!

lördag 8 maj 2010

Yes, fler gäss!


Sex duniga små videkissar till gässlingar har sett världens ljus i Lönshult!


Två av våra ölandsgåshonor har legat och ruvat på ägg sen början av april. En gåshona ruvar i cirka 28-30 dygn och jag var därför spänd av förväntan om det skulle bli några gässlingar nu i början av maj. Förra året blev det bara tre gässlingar av totalt cirka trettio ägg som de tre honorna låg och ruvade på då. Jag hade även lämnat iväg tjugo ägg till en som kläcker ägg i en äggkläckningsmaskin ifjol. Av dessa ägg blev det fyra gässlingar. Tyvärr visade det sig att alla sju var hanar så det var inte så lätt att sälja dem till avel. Eftersom ölandsgässen är utrotningshotade (det finns bara cirka hundra stycken totalt) behöver de bli fler. Som överallt i djurvärlden (och även bland landsbygdsbefolkningen?!) råder det överskott på hanar / ungkarlar.


När honan som först lagt sig att ruva började närma sig de magiska 28 dygnen gick jag flera vändor till gåshuset och lyssnade efter tecken på nykläckta gässlingar men utan resultat. Likadant nästa dag och dagen efter det. OK, det verkade alltså inte bli några gässlingar under henne : ( Då började det bli dags för nästa hona att kläcka enligt anteckningarna i min kalender. Även hos henne verkade det vara tyst och livlöst och jag hade i princip gett upp hoppet när jag plötsligt hörde ljudet av en kvillrande gåsbebis. Hurra, det blev i alla fall en unge! Dagen gick och det verkade inte kläckas fler. Hon hade redan gått en dag över tiden så jag tänkte att det här var ett eftersläntarägg som kläcktes lite senare.
På kvällen när jag skulle ge dem lite mat och stänga in de gäss som varit ute och betat gräs hela dagen gick honan som kläckt fram en gässling ut ur redet för att äta. Men var var gässlingen? Efter ett tag upptäckte jag att den låg livlös bland äggen i redet. Jaha, hon hade alltså lyckats trampa ihäl det lilla livet. Typiskt också!


Nu hade jag definitivt gett upp och började fundera på om jag skulle försöka köpa några andra gässlingar som honorna kunde få adoptera. Då lät det på nytt! Den här gången lät det dessutom som att det var fler än en : ) När kvällen kom kunde jag räkna till fem stycken och morgonen efter såg jag att de var sex. Hoppas nu att det är honor allihop!


Eftersom det är ett riktigt ruskväder ute, regn och kyla, får de stanna inne i gåshuset några dagar innan de kan gå ut och beta gräs tillsammans med sina föräldrar. Gåskarlen vaktar familjen noga och anfaller mig och väser hotfullt varje gång jag ska ställa in mat eller vatten till dem. Jag försöker förklara för honom att jag inte vill dem illa men han lyssnar inte alls på det örat...

fredag 7 maj 2010

Nu är flasklammet döpt!


Vi brukar i regel bara döpa de lamm som vi ska behålla till avel men ett flasklamm får man ju en väldigt nära relation till så det blir naturligt att de får namn. Det underlättar ju även när man ska kalla på dem när det är dags för mat.

För några år sen fick vi vårt första flasklamm. Hans mamma blev svårt sjuk i samband med förlossningen så vi tvingades tyvärr avliva henne. Det var Ragna, vår fina svarta favorittacka. Hennes bagglamm fick heta Ragnar och lystrade verkligen till sitt namn.

Årets lilla flasklamm har ju Pyret som sin riktiga mamma så vi bestämde att hon ska heta Pyrola. Det är även namnet på en blomma. Hon är redan väldigt präglad på mig och kan inte nog snabbt få sin nappflaska när det är dags för mat. Sen hänger hon efter mig så jag får finta henne lite så att hon ska stanna kvar hos fårflocken. Hon skulle ju i och för sig kunna bo med oss (vi har haft lamm inomhus förut!) men det bästa är nog trots allt att hon får vara med de andra fåren så att hon lär sig hur man uppför sig som får. Hon följer i alla fall efter Pyret och brorsan även om hon inte får lov att dia så hon har ju trots allt en familj att vara med. Snart nog är hon stor nog att hänga med de andra lammen i deras vilda lekar.

På bilden är hon bara tre dagar gammal och äter nästan två deciliter mjölk per mål.

Kalvdans eller bara spring i benen?


Monikas kalv med de vita bakbenen, här i full fart.