Sirpa och Gorm är döda!

I fredags skulle vi flytta fåren till ett nytt bete. Vi kallade på flocken och alla kom springande. Helena räknade in dem för att se att alla var med men fick aldrig antalet till fler än 48 stycken varje gång hon räknade. Det är inte så lätt att räkna en flock får och lamm som hela tiden rör sig så det är ganska vanligt att man räknar fel. För säkerhets skull gick jag och kollade i den andra änden av hagen som ligger längre bort gömd bakom ett stengärde och lite buskar. Redan på håll såg jag ett får ligga stilla. När jag kom fram upptäckte jag att det var Sirpa, en tacka född 2005 som låg död i gräset. Hon hade bara varit död i några timmar och det syntes inget konstigt med henne. Hon låg som att hon vilade på en plats där hela flocken brukade ligga tillsammans.

Det är första gången vi råkar ut för att ett får har självdött här på gården. Det är sånt som kan hända och det kan vara svårt att veta orsaken. Det är tur att hennes lamm är så stora att de klarar sig utan mjölk. De verkar heller inte sakna sin mamma men vi saknar henne förstås.

På söndag förmiddag var det dags igen. Helena cyklade ner till hagen där de fjällnära korna går på bete för att smörja in en sårig spene på kossan Granngås. Då upptäckte hon att kons kalv, den åtta månader gamla tjurkalven Gorm låg död i hagen!

De andra djuren stod runt honom och Granngås råmade åt sin kalv. Hennes juver var fyllt av mjölk så hon ville att kalven skulle dia. Nu fick istället Helena mjölka ur juvret.

Det är en gåta vad han dött av. Dagen innan var han hur pigg och frisk som helst. Det såg ut som han dött knall och fall för han hade inte ens lagt sig ner som de gör när de vilar utan låg helt på sidan med benen rakt ut. Dessutom låg han på ett ställe där de inte brukar ligga.

När jag pratade med veterinären i morse för att höra om det var någon idé att skicka tjuren till obduktion svarade han att det förmodligen gått för lång tid så att förruttnelsen redan gått för långt för att de skulle kunna se något. Vi kommer alltså troligen aldrig att få veta dödsorsaken.

Sov gott Sirpa & Gorm, vi ses i Nangijala!