Trädräkningsbyråkrati i hagen

Idag dök det upp en bil som det stod Jordbruksverket på. Det var en kille som skulle kontrollera två av våra betesmarker så att de är kvalificerade enligt EU:s definition om vad som är betesmark. Då får det nämligen inte finnas för många träd och de får inte stå för tätt.

Vi sågade ner en massa träd för ett par år sedan för att betesmarkerna skulle få fortsätta att kallas betesmark. Vid en kontroll samma år blev det godkänt men sedan ändrade man reglerna igen så plötsligt var det för många träd i en del av hagen. En nyhet är också att marken delas in i så kallade trädräkningsområden. Ett sådant område måste vara minst tusen kvadratmeter stort och får då bara innehålla mellan sex och tio träd beroende på vilken typ av betesmark det är frågan om.

Det är inte så lätt att gå runt och dela in marken i barbapappaliknande figurer och sedan försöka räkna ut ytan och därefter räkna träd så vi fick ge upp det försöket i våras. Nu gick killen runt med en handdator med gps och fick snabbt och enkelt fram en areal på sin skärm. Han ritade bort två trädräkningsområden på totalt nästan 8000 kvadratmeter.

Antingen får vi räkna med mindre pengar i form av stöd för marken eller också får vi hugga ner en massa träd så att EU och Jordbruksverket blir glada. Korna i hagen bryr sig nog inte om hur många träd där finns så länge det är ljust nog för gräset att växa under och mellan dem.

Man kan fråga sig var mångfaldstänket tog vägen. Varför ska alla betesmarker i hela EU se likadana ut och innehålla samma antal träd? Å tänk om de plötsligt kommer på att det kanske är bra för det vilda om det finns en del träd och buskar i betesmarken? Vad gör vi då? Planterar träd eller?

När killen räknat klart träden gick jag en sväng med hunden i skogen. Plötsligt låg den där mitt i ett hjulspår på traktorvägen, - en kopparödla! Den såg nästan död ut för den rörde sig inte alls trots att hunden nästan klev på den och jag kom väldigt nära. Jag kunde enkelt lyfta upp den och då kände jag att den var alldeles kall. Ödlor är ju växelvarma och det blåste ganska kallt idag. Den var helt enkelt för kall och stel för att orka ringla iväg. Ja just det, kopparödlor har ju inga ben utan ringlar precis som en orm fast lite stelare.

Jag värmde ödlan i handen och andades ut varm luft på den så att den skulle piggna till lite. Sen släppte jag ner den en bit från vägen så att den inte skulle bli överkörd. Jag blev lite nostalgisk när jag tänkte tillbaka på barndomen då jag letade kopparödlor för att sedan ha ett tag i ett terrarium. Nu har jag kossor, får och andra djur istället så jag kan låta ödlorna och grodorna bo i skogen : )