Förra veckan var vi på en inspirationsresa till Italien. Närmare bestämt till regionen Basilicata i södra Italien. Det är en relativt fattig region och landskapet består till stor del av berg och kullar men även av slätter med frukt- och grönsaksodlingar.
Vi bodde på två olika gårdar. Den första låg högt uppe i bergen och de hade kor, får och getter. Korna användes enbart till köttproduktion och gick på bete på en allmänning uppe på berget en bra bit från gården. Inga stängsel fanns för att hålla dem på plats utan de hade stora bjällror eller skällor om halsen som med sitt dova klonkande talade om för gårdsfolket var de befann sig.
Får- och getflocken, som bestod av cirka hundra individer, betade också i bergen men vallades av familjens sjuttioåriga morbror och tre maremmahundar hela dagarna. De kom tillbaka till gården en stund innan det blev mörkt på kvällen och djuren stängdes in i stallet under natten. På morgonen mjölkades alla djuren för hand (!) innan han åter gick upp i bergen med dem. Med sig hade han en stav, en yxa och en liten ryggsäck med paraply och lite att äta. När vi frågade vem som kommer att ta över när han inte längre orkar gå i bergen och valla fick vi en axelryckning till svar. Det är nog inte många yngre som kan tänka sig att valla getter i bergen hela dagarna... Själv tycker jag det verkar vara ett underbart arbete att få föra och följa sin flock i detta fantastiskt vackra landskap hela dagarna. Fast det är klart, det skulle kanske bli lite ensamt efter ett tag...
Av får- och getosten gjorde mamman i familjen ost. Ystningslokalen uppfyllde knappast alla de regler som gäller för livsmedelsproduktionslokaler i Sverige trots att vi har samma livsmedelslagstiftning i hela EU. Hon värmde mjölken i en stor kopparkittel över öppen eld i ena hörnan av lokalen och rörde med en stor trästav. Mjölken var opastöriserad och i samma lokal förvarades bland annat lådor med skördade tomater och äpplen. Det fanns bara en vask fast vi i Sverige uppmanas ha minst tre! Frågan man kan ställa sig är om vi i Sverige är övernitiska och hysteriskt rädda för basillusker. Klart är i alla fall att de tillverkat sin ost på samma sätt i flera generationer och är stolta över sitt mathantverk. Eftersom de inte använder en massa desinfektionsmedel för att tvätta spenar och stallar har de förmodligen en bättre bakterieflora med goda bakterier som till exempel olika mjölksyrabakterier.
Vi såg även andra exempel på skillnader mellan svenskt och italienskt lantbruk, förutom de rent platsbundna som att de t ex har ett varmare och torrare klimat som gör att de kan odla andra saker. Vi såg t ex en stor flock med kor där nästan samtliga djur saknade öronmärken. I Sverige avlivas omärkta djur och köttet går till destruktion. De brände även halmsträngarna på fälten efter att de tröskat spannmålen. Det får vi inte göra i Sverige och det är positivt för halmen är bra för jordens mullhalt. Vi såg också hur stallgödselspridningen gick till på en del gårdar. De körde ut små lass med traktor och vagn på fältet. Sen körde de dit och "smetade ut" gödseln så gott det gick med ett schaktblad på traktorn istället för att sprida ut den jämnt med en stallgödselspridare. I Sverige måste vi mylla ner gödseln inom fyra timmar för att det inte ska bli för stor ammoniakavdunstning. Där låg gödseln och ångade i solen och värmen i flera dagar.
Det var inte många trädgårdar som innehöll vackra prydnadsväxter eller gräsmattor. Varenda plätt utnyttjades istället till att odla grönsaker, frukt och vin på och allt var till husbehov. Till och med smala remsor mellan hus och motorvägar eller järnvägar utnyttjades för odling eller till att ha några höns på.
Den andra gården vi bodde på odlade ekologisk frukt på cirka sju hektar. Det var apelsiner, kiwi, aprikoser och plommon och givetvis lite olivträd för gårdens behov av olivolja. En del av frukten förädlade de själva till marmelad.
Det är nyttigt att komma ut och se sig om lite ibland. Man får lite perspektiv på det vi håller på med här hemma samtidigt som man får lite inspiration. Sen fick vi förstås smaka en massa god mat också. Vi besökte bland annat en Slow food-restaurang i den vackra staden Matera. Det visade sig efter ett tag att restaurangägaren var kompis med killen som hade gården där vi bodde trots att det var cirka 20 mil bort! Bara därför bjöd han oss på Limoncello, citronlikör, efter maten : )
Tyvärr kan vi ju inte åka hemifrån så ofta eftersom vi har en massa djur som måste tas om hand men som tur är har vi fantastiska grannar som ställer upp och hjälper oss. Stort tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar