torsdag 4 november 2010

Nu betar oxarna på de evigt gröna ängarna...

Då var den här, dagen då det var dags att köra oxarna till slakteriet. Det är alltid lika tråkigt att sätta punkt för ett djurs liv samtidigt som jag ju vet att det är oundvikligt. När man har så få djur som vi har och dessutom har dem under ganska lång tid (två år) så får man givetvis en nära relation till djuren och ser dem som individer. Det gör det ju svårare att låta slakta dem samtidigt som vi ju vill att de ska ha det så bra som möjligt så länge de lever. Vi har inte djuren för att producera kött i första hand utan för att vi tycker om djur.

Det känns i alla fall bra att själv få styra över några moment som kan upplevas stressande för djur som ska slaktas. Vi lastar dem själva direkt från beteshagen där de får gå på transportkärran i lugn och ro. Sen kör vi dem själva den korta vägen (två kilometer) till det lilla gårdsslakteriet där vi själva lastar av dem och leder in dem i mottagningsstallet där de får en egen box. Jag tror att det är viktigt att de får hanteras av de personer som de känner så att de känner sig lugna även om miljön är ny för dem. Givetvis har det ju även betydelse för köttets kvalitet. Ett stressat kött blir inget bra kött.

Nu kommer köttet att hängmöras i cirka två och en halv vecka så att det verkligen ska bli så mört och fint som möjligt.

Om några timmar ska jag åka till Ekströms café i Degeberga. De har "Ekokväll" med drop in mellan 17 och 20 och vi och andra lokala ekologiska producenter är inbjudna att berätta om och sälja våra produkter. Jag kommer att ha med lammskinn och marmelad från gården. Hoppas det blir bra uppslutning!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar