Sommarens kycklingkullar har nu vuxit sig stora. Det blev ju en hel del tuppar så det har galts för jämnan här på gården när de har tränat sina röster. Den senaste tiden har de även börjat intressera sig för hönorna. Det blir lite stressande för tjejerna att ha så många friare som dessutom inte drar sig för att våldta.
Jag lyckades sälja en tupp, en blev överkörd och en tagen av höken. Ändå återstod elva ungtuppar. Jag bestämde mig för att spara tre ungtuppar plus gammeltuppen tills vidare. Resterande åtta slaktade vi igår och de ligger nu i frysen. Åsbohöns är inte så stora så de vägde bara 1 kg slaktade trots att de var mer än fyra månader gamla. Det fria livet med mycket grönt, insekter och motion gör å andra sidan att köttet smakar desto mer!
Ölandsgäss har jag försökt sälja till avel eftersom det är en så hotad ras - det finns bara drygt hundra stycken i hela världen! Men intresset har varit svalt så vi slaktade även unggässen igår. Det blev tio stycken till slakt så nu är det bara avelsdjuren kvar, fyra honor och två hanar.
Det tar tid att slakta och framförallt att plocka och ta ur fåglarna. På förmiddagen hjälpte vi några kompisar att slakta ankor och sen hjälpte de oss med tupparna och gässen. Vi började med våra fåglar efter lunch och var färdiga halv ett på natten. Det går trots allt lite snabbare när man är flera.
Slakt är sorgens tid, man stålsätter sig inför det obehagliga att släcka ljuset för en annan individs ögon. Men tyvärr är slakten på hösten förutsättningen för att till våren få vara med om äggläggning, ruvning och den spännande tiden med kläckning. Då gläds vi åt små gula, bruna och mörkgrå duniga, fjuniga kycklingar och gässlingar. Så kan vi dessutom njuta av gott, ekologiskt och härproducerat kött från djur som levt ett naturligt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar