Jag kände mig nästan som Tomten i Viktor Rydbergs dikt när jag nyss gick ut för att ta in hästarna och titta till korna och fåren en sista gång. Det var isande kallt, alldeles vindstilla och helt knäpptyst förutom ljudet av knarrande snö under stövlarna. Månen var alldeles fullmatad och i kombination med all snö blev det ett fantastiskt ljus. Det är häftigt att det kan bli så ljust när det lika gärna skulle kunna vara så mörkt att man var tvungen att använda ficklampa för att kunna se!
På tal om ljus så börjar vi ju strax gå mot ljusare tider. Det går ju visserligen ganska långsamt och vi har garanterat en lång vinter framför oss men det är en trevlig tanke att ljuset är på väg tillbaka. Fast först ska vi fira jul!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar