torsdag 29 december 2011

Ankorna har vårkänslor men korna är besvikna

Årets jul blev radikalt annorlunda jämfört med förra årets då allt var inbäddat i vitt och kvicksilvret stadigt låg under nollan. Gräset är grönt, julrosen blommar och grodorna är fortfarande vakna att döma av den överkörda grodan jag såg på vägen igår kväll. Jag tycker det är ganska skönt att slippa vatten som fryser till djuren och höns, ankor, hästar och gäss trivs med att fortfarande kunna mumsa på gräs trots att det nu snart är nyårsafton.

Myskankorna har redan börjat få vårkänslor. Härom dagen såg jag hur de båda honorna nästan slogs om att få en kärleksstund med hanen och för tre dagar sen hittade jag det första ankägget. Det är ju alldeles för tidigt att börja ruva nu så äggen kommer vi att använda till att baka på. Ankägg är nämligen riktigt bra att baka sockerkaka av, betydligt bättre än hönsägg.

Igår skiljde vi kalvarna från korna. Ja, kalvar och kalvar -de är ju åtta månader gamla och räknas numera som ungdjur. De klarar sig galant utan mjölk och faktum är att Ronjas kalv redan slutat dia av sig själv. Kor och kalvar går i varsin box bredvid varandra i stallet så de kan både se, höra och nosa på varandra. På så vis blir avvänjningen för kalvarna mycket smidigare.

För att kornas mjölk ska sina får de nu bara halm att äta istället för ensilage. Halmen innehåller mycket mindre näring jämfört med ensilage gjort på gräs och klöver. Det bidrar till att bromsa upp mjölkproduktionen. Korna förstår dock inte sitt eget bästa utan är VÄLDIGT sura över att inte få äta det där goda ensilaget som kalvarna får. De låter högljutt meddela att de inte är nöjda med maten! Speciellt en av ungkorna råmade väldigt mycket i natt för att berätta att hon var missnöjd. De känner väl det som att de nu får äta barkbröd istället för princesstårta och det är klart att vem som helst skulle bli besviken då!

GOTT NYTT ÅR!

fredag 16 december 2011

Anka med högt flygande planer och ond bråd död bakom stallet




För några dagar sen när vädret slog om och det blev regn och rusk tog vi in korna och deras vid det här laget ganska stora kalvar i stallet. Det är ganska skönt att ha dem inne nu och även korna verkar vara nöjda med tillvaron. Än så länge går kor och kalvar tillsammans men om några veckor kommer vi att separera dem så att kornas mjölkproduktion sinar. Kalvarna har vuxit väldigt bra under sommaren och hösten och klarar sig egentligen alldeles utmärkt utan mjölk vid det här laget.




De båda fårflockarna sammanfördes på Luciaoch trots att det gått flera dagar dagar håller baggarna Harald och Artur fortfarande på att göra upp om vem som bestämmer. På bilden är det Harald som poserar.



´´                                                                        

Igår hittade jag gammeltuppen död bakom logen. Undrar vad som hänt med honom? Kanske var det höken som dödade honom för fjädrarna var plockade på hela bröstet. Konstigt nog hade den inte ätit något men den kanske blev störd av något. Det skulle inte förvåna mig om det var gässen eller myskankhanen som jagade bort höken.



På tal om myskankor så fattades en av myskankhonorna härom kvällen när det var dags att stänga in dem för natten. De brukar alltid hålla sig i närheten av huset när det börjar skymma för de vet att de får mat då. Jag letade runt på olika ställen där jag vet att de brukar hålla till och jag spanade efter fjädrar som ett tecken på att ett rovdjur varit i farten men inte ett spår syntes. Just när jag var på väg att ge upp sökandet fick jag en ingivelse och tittade upp i ett stort träd som står i närheten av ankhuset. Där uppe, på en gren, satt hon och tittade ner på mig!

Eftersom hon inte verkade ha några tankar på att komma ner gick jag och hämtade stegen för att kunna klättra upp och hämta henne. Jag ville nämligen inte att hon skulle sitta ute hela natten med risk för att hon skulle bli tagen av räven tidigt på morgonen när hon förmodligen skulle ha flugit ner.

Jag hann bara luta stegen mot grenen hon satt på innan hon tog till vingarna och flög ner.

söndag 4 december 2011

Artur på väg mot nya mål

I eftermiddags kom det en bil uppkörandes på gårdsplan. Det visade sig vara dottern till en granne och hon undrade om det var vår bagge som var ute och gick på vägen. Den var svart och befann sig några hundra meter bort i riktning mot Agusa. Vi förstod genast att det var Artur som gått ut ur hagen igen. Jag tog halsband och grimskaft och började gå längs vägen. Då kom en annan bil som saktade in och undrade om det var min bagge. - Jo, jag är på väg att hämta honom. Vet ni var han är? - Nästan borta vid korsningen.

Då fattade jag att han var längre bort än jag först trodde så jag sprang hem igen och bad Helena att skjutsa mig med bilen. Vi körde nästan 1,5 km innan vi hittade honom. Han stod i vägkanten och tittade på en grannes kor och kalvar på andra sidan stängslet.

Jag satte på honom halsbandet och vi började traska hemåt igen. Några bilar passerade och människorna i bilarna tittade storögt på oss och en del vinkade glatt. Artur och jag utgjorde nog dagens pittoreska inslag i trafikmiljön ;-)

Jag undrar om en del av bilisterna trodde att jag var ute och gick med baggen för nöjes skull. Det var ju fint väder och söndag och allt... Faktum är att Artur gick ganska fint bredvid mig, nästan som en hund.

Halvvägs hem såg vi ett par dovhjortar. Artur blev alldeles till sig och började bräka och springa i riktning mot hjortarna. Är det därför han börjat rymma? För att han hellre vill hänga med de vilda djuren i skogen?

Nu får han nog stanna i stallet tills betäckningen är över. Vi tog in hans flickor till honom så att han har sällskap.
Det finns en liten filmsnutt när vi promenerar längs vägen här: http://www.youtube.com/watch?v=_fC40aXmV7A  På youtube.com finns även en massa andra filmer från gården.

måndag 28 november 2011

Oväntat besök på gården

Idag när jag skulle gå ut för att leta rätt på julgranen som blåst iväg under nattens storm såg jag i ögonvrån något svart stå på gräsmattan . Jag hann precis bara fundera på om det var någon av ponnyerna som tagit sig ut ur hagen och in i trädgården när jag insåg vem det var som stod där. Det var Artur, den ena av våra baggar.

Han stod där ensam och tittade på mig. Vad gjorde han där? Han skulle ju vara i hagen med sina tjejer! Han hade alltså gått ut ur hagen utan dem och gått genom skogen och sen längs vägen och vidare upp på gårdsplanen.

Jag hämtade ett halsband och ett grimskaft och satte det på honom. Sen var det bara att leda honom tillbaka till hagen. Han bräkte när han såg sina flickor och de kom fram och mötte honom.

Jag kollade stängslet men kunde inte se att det var rivet någonstans. Korna och kalvarna går i samma hage så jag ville ju inte att även de skulle gå ut.

Några timmar senare gick jag ut igen för att spola upp nytt badvatten till gässen och myskankorna. Döm om min förvåning när jag ser Artur stå där igen! Eftersom det började bli lite skumt ute tänkte jag att det nog var säkrast att släppa in honom i stallet. Jag ville inte riskera att han skulle rymma igen när det var mörkt. En kolsvart bagge på vägen i mörkret är ingen bra idé...

Jag undrar varför han tog sig ut och gick hem. Är han inte nöjd med sina flickor? Han fick ju bara fem stycken i år medan den andre baggen fick femton. Kände han kanske doften av brunstiga tackor från hagen där de andra fåren går men hittade inte dit? Det blåste ju en del även idag så han hade kanske svårt att lokalisera var doften kom ifrån. Eller ville han kanske ha en kopp Gevalia? ;-)

måndag 21 november 2011

En dag på gården i november




Trots att det är mindre än en vecka till första advent (!) känns det mer som höst än som vinter. Alla djur är fortfarande ute men nu börjar det definitivt gå mot slutet på den här betessäsongen. Korna, kalvarna och fåren får ensilage ute i varsin foderhäck sedan en dryg vecka tillbaka även om de fortfarande knaprar i sig ett och annat grässtrå. Endast hästarna klarar sig fortfarande på enbart bete och det kommer de nog att göra några veckor till. De är ju små och väldigt välnärda efter en hel sommar så de mår bara bra av att banta lite under hösten och vinten.


Så här års består arbetet på gården av att släppa ut höns, myskankor och gäss på morgonen och ge dem mat och vatten. Hönsen och ankorna får korn som vi tröskade tidigare i höstas och gässen får ekologiska äpplen från våra vänner på Pomonadalen. Gräs betar de själva.


Vatten ska spolas upp i gässens och ankornas badbaljor och hästarna ska ha tillsyn och vatten.


Varannan dag behöver det köras fram en ensilagebal antingen till korna eller fåren. Fåren är uppdelade i två grupper nu under betäckningen. Den ena gruppen med flest får i har en egen ensilagebal som de äter upp på ungefär en vecka medan den lilla fårgruppen går i samma hage som korna och delar ensilagebal med dem. De äter tillsammans upp en bal som väger cirka 600 kg på ett par dagar. Alla djur måste såklart ses till och räknas varje dag.


Fjällkon med sin tjurkalv går i en egen hage eftersom tjurkalven inte kan gå med kvigkalvarna. Vi vill ju inte ha några tjuvbetäckningar. Därför måste de också ha ensilage. Jag tar från fårens ensilagebal och bär bort till ett badkar som står inne i fjällkornas hage. De äter ett fullt badkar varje dag.


På tal om badkar så dricker korna mycket nu när de äter ensilage. Jag fyller en tusenliterstank med vatten ungefär var tredje dag och kör med till kornas hage. Vattnet häller jag sedan i badkar hos korna och det går cirka 300 liter vatten per dag. Fåren och fjällkorna ska också ha vatten men de dricker som tur är inte lika mycket.


Under eftermiddagen passade jag på att röja växtlighet som vuxit upp under elstängslen. När den rör vid trådarna jordar det och spänningen på stängslet sjunker vilket inte är bra.


Sen sysslade jag med lite "pappersarbete". Jag fyllde i och skickade iväg betäckningsrapporten för korna. Där fyller man i öronnumren på alla kor och kvigor och på de tjurar som de gått med samt vilken period de gått med tjurarna. Även raskoderna ska fyllas i, t ex kod 40 för rödkulla. Jag fyllde även i ett internetbaserat fåravelsprogram (Elitlamm) som håller koll på alla fåren och deras härstamning. Redan tidigare hade jag fyllt i alla lamm som fötts i våras, vilket öronnummer de fått och öronnummer på mamman respektive pappan för varje lamm. Nu markerade jag vilka djur som slaktats och när samt vilka som ska sparas till liv så att det stämmer med verkligheten. Annars blir det strul!


Jag hann även med lite kundkontakter via mejl samt svarade på en internetenkät från KRAV innan det började skymma ute.


När det börjar skymma är det dags att räkna in hönsen och stänga luckan till hönshuset. En höna fattades ikväll så jag letade efter henne ett tag men kunde inte hitta något spår efter henne. Får se om hon dyker upp imorgon. Plockade sedan in de ägg som värpts under dagen och gav gässen bröd innan jag strödde ny halm i deras och ankornas boxar. Stängde sen först in den ena gåshanen med sina två honor och sedan den andra gåshanen med sin hona. De kan inte vara i samma utrymme inomhus för då slåss de nåt fruktansvärt.


När gässen var instängda gick myskankhonorna in men hanen ville vara kvar ute så honom fick jag lyfta in så att jag kunde stänga även för dem.


Så gick den dagen med!




onsdag 9 november 2011

Myskankorna överlever Mårten :-)






Om sommaren var kall och regnig (visst var den väl det!?) så har i alla fall hösten varit torr och varm. Naturen brukar på nåt sätt jämna ut sig. Regnar det mer en period regnar det oftast mindre en annan så att årsnederbördsmängden i slutändan blir ganska lika från år till år.


Det är skönt med höstar som den här. Lite regn betyder att det inte blir så geggigt och söndertrampat när djuren går ute. Gräset har dessutom vuxit fantastiskt bra i år och djuren klarar sig fortfarande på bara bete trots att det snart är mitten av november.


I söndags slaktade vi resterande tuppar (tio stycken plus grannens fyra), de gäss som inte sålts till avel eller som vi ska behålla till avel själva (fyra st) samt tre av de sex myskankorna. Det var ju egentligen meningen att alla myskankorna skulle gå till slakt. Det var i alla fall mitt löfte till Helena för att få ta hit dem. Hon tyckte nämligen att det räckte med djurslag...


Myskankorna visade sig vara betydligt mycket trevligare än vad vi hade anat och de charmade t o m Helena så pass att tre fick vara kvar :-) En hane och två honor fick därför överleva Mårten.


Oj vad det är mycket jobb att slakta hemma! Fjäderfäslakten tog totalt sett ungefär tolv timmar och då var vi ändå fyra personer. Det är plockningen av ankor och gäss som tar sån hiskelig tid. Nästa år delar vi nog upp det på två dagar.


På fredag är det dags att säga farväl till några av nötkreaturen. Det känns alltid tungt när man haft dem så länge och lärt känna dem så väl. Samtidigt är det en naturlig del av vårt köttätande och en förutsättning för bioloisk mångfald i betesmarkerna men det känns ändå i hjärtat. Man får trösta sig med att de haft ett bra och jämförelsevis långt liv jämfört med de flesta andra nötkreatur som föds upp till slakt. En långsam uppfödning ger inte bara ett bättre kött utan även ett längre liv för djuren ju.


De senaste dagarna har jag bland annat ägnat mig åt att fixa iordning i stallet inför vintern. Det blir lätt så när man har ont om utrymme att man ställer saker där det finns en ledig yta. Nu är det mesta av golvytan fri och det återstår bara att ta bort lite saker från foderbordet och att göra rent vattenkopparna.


Förhoppningsvis håller det fina höstvädret i sig ytterligare ett tag så att djuren kan fortsätta att vara ute. Fast om några dagar kommer i alla fall korna att behöva extra foder i form av ensilage för nu är det inte mycket bete kvar.

söndag 23 oktober 2011

Avsatt från tronen efter fyra år vid makten

Gammeltuppen som jag köpte som ungtupp för drygt fyra år sedan har sedan dess regerat i hönsflocken. Alla andra tuppar har han konsekvent hållit borta från sina hönor.

Just nu finns det, förutom gammeltuppen och en massa ungtuppar som kläckts under sommaren, en tupp som kläcktes ifjor. Han har hittills fått hålla sig i utkanten av flocken och så fort han kommit för nära har han blivit bortjagad av den gamle. De har inte behövt slåss utan den yngre har vetat sin plats.

För ett par dagar sedan blev det dock maktskifte. Den yngre tuppen utmanade den äldre och de slogs på blodigt allvar. När jag upptäckte dem såg jag att den gamle verkade helt slut. Den yngre jagade honom varv på varv runt huset och den gamle flämtade häftigt med öppet näbb. Jag beslutade mig för att plocka upp den gamle och sätta in honom i hönshuset så att han skulle kunna få ta igen sig lite.

Efter ett par minuter var han ute igen och slagsmålet fortsatte. Nu blev han ivägjagad och tog sin tillflykt till ensilagebalarna där han försvann i mellan några stycken. Den yngre spatserade stolt tillbaka till hönorna och gol triumferande. Jag letade efter gammeltuppen men kunde inte hitta honom. Jag ville se om han var allvarligt skadad. Han höll sig gömd hela dagen men när det blev kväll kom han in i hönshuset. Det märktes att han var lite rädd för den yngre tuppen och hans kam var blodig.

Nästföljande morgon när jag släppte ut dem ur hönshuset blev den gamle ivägjagad på nytt av den yngre och nu försökte han inte ge tillbaka utan flydde iväg. Sedan dess har han hållit sig för sig själv långt från hönorna och den yngre tuppen. Han har accepterat att han inte längre är den som bestämmer. Ena dagen kung, nästa en utstött, ensam stackare. Sånt är livet för en tupp. Hönorna verkar inte bry sig om vad som hänt utan finner sig bara i den nya ordningen.

torsdag 20 oktober 2011

Dagens boktips för oss som gillar kor

För en tid sen besökte jag en bokhandel för att försöka hitta en bok att köpa. Jag hade nämligen fått ett presentkort i avskedspresent av mina före detta kollegor när jag sade upp mig från mitt arbete utanför gården.

Redan i skyltfönstret såg jag den, boken jag bara måste ha. Jag pratar förstås om Kokvinnorna av Peter Gerdehag. Bokhyllan här hemma är full av liknande böcker: Hästmannen, Bondeboken, Bondens jord, Livet på gården o s v. Man skulle kunna tro att jag får nog av kossor och lantliv irl så att säga men det är ändå något visst att läsa om andras bondeliv. Inte för att jag vill likna mitt liv vid Hästmannens, men ändå. Å dessa vackra bilder som det oftast är i de här böckerna, bara de är värda ett köp.

Ikväll fick jag nys om ytterligare en bok jag bara måste ha i min samling. Det ringde en kvinna som presenterade sig som ko-skribent. Hon hade läst en artikel om oss där det stod att vi funderade på att använda våra rödkullekor i terapeutiskt syfte och undrade lite hur långt vi kommit med de planerna.

Efter lite prat kom vi in på vad hon skrivit om kor och då visade det sig att hon, tillsammans med sin man, skrivit boken Kor - en kärlekshistoria. Ett måste i varje ko-älskares bohylla! Det skulle kunna vara en bra julklapp men jag tror inte jag kan hålla mig ända till jul...

Paret Ottosson som skrivit boken har även en ko-blogg som de kallar Ko-mmunity. Kolla gärna in den på http://www.ko-mmunity.se/

måndag 10 oktober 2011

Hönor i huset och mirakelkur till sjuk kalv



Den senaste tiden har jag passat på att skrapa och måla fönsterkarmarna i huset. Härom dagen när tre fönster på baksidan var helt öppna innan jag hunnit sätta för plast hörde jag ett oväsen från ett av rummen. Jag sprang dit för att se vad det var och möttes av en höna ståendes på fönsterbrädan! Dessa nyfikna djur -det går inte att lämna en dörr öppen utan att någon höna genast är där för att kolla om man kan slinka in och leta upp ett bra värpställe. Undrar om hon hade fortsatt in och värpt i soffan om jag inte överraskat henne?

Eftersom fönsterkarmen var nymålad lämnade hon vita spår efter sig på fönsterbrädan...

En av rödkullekalvarna blev sjuk i fredags morse. Vi hade precis flyttat flocken till ett nytt bete och allihop gick och betade utom kossan Moras kalv. Jag blev lite misstänksam så jag stod kvar och tittade. Efter en liten stund gick kalven och la sig. En stund senare blev hon uppkörd av en annan ko men kort därefter gick hon och la sig igen på ett annat ställe. Hon betedde sig lite underligt och det var tydligt att något var på tok. Snart uptäckte jag att hon även hade värsta diarrén.

Jag ringde veterinären och beskrev symptomen men hon kunde inte svara på vad det kunde vara utan bad mig att ta tempen på kalven och kolla om den var uttorkad genom att nypa den i skinnet. Vi tempade den och den hade varken över- eller undertemp. Den var inte uttorkad heller så det var ju bra. Veterinären tyckte vi skulle avvakta till nästa dag eftersom tempen var OK.

Eftersom det hade regnat en del under dagen var kalven blöt och lite frusen så vi torkade den torr med frottéhanddukar. Vi såg att den hade diat på sin mamma så det kändes lite hoppingivande men hon var fortfarande väldigt lös i magen och det syntes på ögonen att hon inte mådde så bra.

Jag fick rådet av veterinären att försöka ge kalven vätskersättning och förhoppningsvis skulle detta hjälpa. Jag blandade 1 liter vatten, 1 msk honung, 1/2 tsk salt och 1 krm bikarbonat som vi sedan gav till kalven. Hon sörplade i sig vätskan och efter att ha gett henne några liter om dagen i två dagar blev hon bra igen :-)

onsdag 5 oktober 2011

Lammen har tystnat



Så var ytterligare ett fårår till ända. Igår slaktades de sista av årets lamm. Det är en oundviklig del i djurhållningen som aldrig känns speciellt rolig. Extra tungt var det nu eftersom vi även slaktade vår äldsta tacka Runa som funnits med oss ända sedan vi flyttade till gården för nästan tio år sedan. Hon var halt och orkade inte riktigt följa med de andra fåren när de flyttas mellan olika hagar. I sommar har hon fått gå med sitt lamm och en annan sällskapstacka i en hage hemmavid för att slippa gå så långt. Nu var det dags för henne att vandra på de evigt gröna ängarna men det känns naturligtvis lite extra när det är ett djur man haft så länge. Flera av hennes döttrar finns kvar i flocken så på sätt och vis lever hon ändå kvar på gården. Tack Runa för alla år tillsammans och alla fina lamm du gett oss!

Om några veckor är det dags att släppa till baggarna till tackorna och så börjar ett nytt fårår. Tackor blir dräktiga och övervintrar i väntan på våren och lamningen som är en av årets höjdpunkter. Årets olika perioder och skiftningar blir väldigt tydliga när man bor på en gård och följer naturen och livet på nära håll. Det föds och växer för att sedan skördas. Därefter följer den välbehövliga vintervilan.

Som en följd av lammslakten har vi nu 34 lammskinn som ligger saltade i väntan på att skickas till beredning. Tur det, för vi har inte så många kvar av förra årets!

tisdag 27 september 2011

Ungtupparna lever farligt

Sommarens alla kycklingkullar resulterade i att ett drygt tjugotal ungtuppar nu dräller runt på gården. De galer, tuppar sig och försöker para sig med hönorna i ett. Jag började därför tänka att det snart börjar bli dags att svinga yxan och förpassa de flesta av dem till frysen.

Senare samma dag upptäcker jag att en av de minsta och yngsta tupparna ligger livlös på vägen. Det jag länge befarat har alltså hänt trots att jag satt upp nät längs vägen för att förhindra dem att gå ut och där och bli ihjälkörda.

Dagen efter (idag) hör jag upprörda hönsröster när jag står och målar. Det lät alldeles för mycket för att jag skulle avfärda det som falskt alarm så jag sprang och kollade vad som hänt. Myskankorna, som förstår hönsens varningssignaler, stod i en grupp på gårsplanen med resta halsar och, på myskors vis, resta nack- och huvudfjädrar. Det signalerar upprördhet. Jag fortsatte runt knuten och där såg jag en duvhök sitta på marken med en av ungtupparna i klorna. När den såg mig blev den rädd och släppte taget så tuppen kunde fly in under syrenbuskarna.

Var det mina mordiska tankar som triggade igång allt det här eller?

lördag 24 september 2011

En hektisk vecka


Det har varit fullt upp den senaste tiden. Första gänget lamm skulle köras till slakteriet i söndags kväll men Helena var sjuk så jag fick hjälp av en granne att samla in och lasta lammen. Väl hemma igen från slakteriet var det bara till att duscha och svida om för att ta emot en grupp gäster som skulle uppleva en kronhjortskonsert. Dagen efter hämtade jag hem och saltade lammskinnen som senare ska skickas på beredning. Ytterligare ett par kronhjortskonserter mitt i veckan och sen dags att leverera ut lammköttet till kunderna på fredagskvällen. Innan dess hann jag flytta både tackorna, och alla tre grupperna med nötkreatur till nya beten så nu är alla nöjda och glada.

Idag har jag varit på Mandelmanns höstmarknad och sålt lammskinn och marmelad från gården och det ska vi göra imorgon också.


Vi skickade 15 av våra skinn till Solberga gård på Öland där de kommer att säljas i deras gårdsbutik så nu har vi inte så många skinn kvar. Tur att det snart blir ett trettiotal nya att skicka på beredning!

fredag 9 september 2011

Säsongens första kronhjortskonsert lyckad



Igår gick årets första kronhjortskonsert av stapeln. Ett par från Göteborg och ett "tjejgäng" från Österlen som överraskade några som fyllt år fick avnjuta hjortgryta med trattkantareller, en chokladmousse med hösthallon till efterrätt och äppelpaj med äkta vaniljsås till kaffet. Däremellan var vi ute och lyssnade till hjortarnas bröl. Vi kunde höra bröl från tre olika håll men tyvärr var de ganska långt bort just då.


För att markera att hösten har gjort sitt intåg hade jag gjort ett bordsarrangemang bestående av mossor, lavar, svamp, höstlöv och lite annat som jag hittat i skogen. Lustigt nog kom jag på efteråt att en hel del av det som fanns i arrangemanget är sådant som kronhjortarna tycker om att äta.


Det känns fantastiskt att kunna servera mat och dryck där precis allting är ekologiskt och det mesta dessutom väldigt lokalproducerat. En av gårdagens gäster blev alldeles lyrisk över morötterna och berättade att de smakade precis som morötterna smakade i hennes barndom. Undrar om det var för att de var ekologiska, alldeles nyskördade eller för att de var av en gammal sort som inte odlas av de storskaliga morotsodlarna som odlar morötter åt de stora affärskedjorna? Jag tror att det var en kombination av alla tre.

tisdag 6 september 2011

Kronhjortarna har börjat sin brölkonsert



Nu har kronhjortarna börjat brunsta och revirstriderna mellan de rivaliserande hjortarna har satt igång. De var lite senare än vanligt i år men det var kanske för att kompensera att de var ovanligt tidiga förra året? De brukar annars börja antingen sista augusti eller första september.


Vi kommer precis som ifjor att anordna "kronhjortskonserter" här på gården under september. Då börjar vi med att äta en middag lagad av bland annat kronhjortskött från ett djur som skjutits i skogen alldeles i närheten. Under tiden vi äter och lyssnar till berättelser om hjortarna sänker sig mörkret utanför.


Vi tänder sedan lyktorna och går ut i den mörka septemberkvällen för att förhoppningsvis få lyssna till kronhjortarnas majestätiska bröl. Säkert kommer vi även att höra andra ljud från skogens innevånare.


Kvällen avslutas med kaffe och kaka inne i värmen. Allting är såklart lagat och bakat på ekologiska ingredienser som vanligt :-)


Första tillfället blir nu på torsdag den 8 sept. Mer info finns på hemsidan http://www.lonshult.se/

fredag 2 september 2011

Öppen gård på söndag!



Nu på söndag den 4 sept kommer vi att ha Öppen gård mellan kl. 12 och 16. Det blir visning av gården och djuren kl. 13, 14 och 15.


Möjlighet finns att fika på foccacia eller bakverk gjorda på ekologiska och närproducerade ingredienser, en del från gården. En av våra tyska praktikanter har lovat att baka en tysk plommonkaka.


Vi kommer även att sälja ägg, marmelad samt lammskinn från gården och det finns möjlighet att beställa vårt ekologiska lammkött.


Välkommen, det är fritt inträde!

måndag 29 augusti 2011

Halm, halm och åter halm









För några veckor sedan blev vi erbjudna att hämta halm hos några som köpt en gård där uthusen var fulla med halmbalar som de inte behövde. Det lät ju bra så vi åkte dit och tittade i tron att det skulle vara stora balar. Det var det inte! Bara massor av småbalar. Halmen såg fin ut så vi beslutade oss för att trots allt försöka få hem den trots att det var nästan fyra mil hemifrån.


I lördags hyrde vi en lastbil i Malmö som en granne med lastbilskort körde och sen åkte vi och hämtade ett lastbilslass med halm på lördagkvällen. Vi kom i säng vid midnatt, trötta efter att ha lastat på och av drygt 300 balar á ca 9 kg styck. Vi skulle hinna med två vändor till på söndagen innan lasbilen skulle lämnas tillbaka i Malmö så vi startade på kl 8 på morgonen och lyckades precis hinna med att lasta och lossa ytterligare ca 650 balar. Hälften av dessa lastade vi av hos grannen. Vi hann även ta en snabbfika när vi fått av de sista balarna från lastbilen. :-)


Som tur var hade två tyska ungdomar hört av sig några dagar tidigare med en önskan om att få komma och hjälpa till här på gården i utbyte mot mat, husrum och kunskap om ekologiskt lantbruk. De blev till stor hjälp vid halmhämtningen tillsamans med en kompis från Lund och en granne. Stort tack Desirée, Michael, Tina, Tomas och Christer för en heroisk insats bland halm och boss på skullen, i lastbilen och i logen!


Nu ligger balarna snyggt staplade ända upp i nock så förhoppningsvis ska det räcka hela vintern för djuren att ligga på.

onsdag 10 augusti 2011

Vår älskade hund är död

Förra måndagen, den 1 augusti, blev vår hund Nikki plötsligt dålig på morgonen. Hon hade svårt att andas och var orolig. Jag ringde veterinären och vi bestämde att vi skulle höras igen efter några timmar för att se om hon blev bättre. Hon hade haft liknande symptom en gång innan men då gick det över igen efter ett tag.

En stund senare blev det lite bättre och hon somnade ett tag men kort därefter blev hon sämre igen och ville ut. Hon kräktes några gånger och andades häftigt. Jag ringde veterinären igen och han lovade att komma så fort han kunde. Under tiden vi väntade blev hon allt sämre och ett tag trodde vi att hon dog men hon förlorade bara medvetandet ett tag och fortsatte sedan att andas.

Det var en jobbig väntan på veterinären och det enda vi kunde göra var att vara hos henne, klappa henne och tala lugnande med henne.

Veterinärens spruta verkade snabbt och hon dog efter bara några sekunder. I sådana situationer känns döden som en befrielse.

Vi begravde henne under äppelträdet i trädgården och hon fick sitt älskade gosedjur, som hon alltid höll i munnen när vi kom hem, med sig i graven.

Älskade Nikki, vi saknar dig så, dina vänliga ögon, ditt glada humör och din lena päls. Tack för åren vi fick tillsammans med dig, du kommer för alltid att finnas i våra minnen och hjärtan!

söndag 31 juli 2011

Rekordmånga på årets sista sommarcafé



Idag var sista dagen för vårt gårdscafé, åtminstone för den här säsongen. Nu ska vi jobba i augusti med att få färdigt köket så att vi kan laga mat till kronhjortskonserterna som kommer att gå av stapeln i september.


För dig som känner dig sugen på att fika här en sista gång för i år kommer det dock att finnas möjlighet när vi har öppen gård första helgen i september. Mer info om det kommer senare.


Tack alla ni som kom hit och fikade i sommar, tack för alla trevliga samtal, frågor och beröm! Det kändes dessutom extra kul att det efter allt regnande äntligen sprack upp och blev sol idag. Det var även rekordmånga besökare så vi sålde nästan slut på allt! Bättre avslutning kunde vi inte få.


torsdag 21 juli 2011

Trafikverket rycker ut och rycker upp (vår skylt)

För att folk ska hitta hit till gården när vi har café och bondgårdssafari har vi satt upp en skylt tillverkad av två gamla grisboxdörrar i vägkanten mitt emot vår infart.

Igår kom det en bil som stannade till och ut klev en man och började rycka i skylten. Jag gick dit och såg att det stod Svevia på bilen. Jag frågade om det inte var OK att skylten stod där. Mannen svarade att han fått order om att plocka ner den eftersom någon ringt och anmält till Trafikverket att skylten skymde sikten. Jag berättade att en annan man från nämnda verk varit ute förra veckan och sagt att det var OK att skylten stod där förutsatt att jag tog bort den när de skulle klippa gräset längs vägkanterna senare i höst.

Mannen som börjat rycka i skylten sa att han tyckte det var ett trevligt initiativ och att det behövdes lite mer landsbygdsutveckling. Han kunde inte förstå att någon tyckte att skylten skymde sikten eftersom den står i vägkanten längs en raksträcka med skog längs hela sträckan.

Han sa först att jag ju kunde sätta upp skylten igen efter att han åkt (!) men sen enades vi om att jag kunde flytta in den lite längre in från vägen och han körde iväg nöjd och glad och skylten fick stå kvar. Det är härligt att det finns människor som han ute i vårt samhälle. Visst, han var tvungen att göra som han blivit tillsagd men hade en stor portion sunt förnuft och verkade mest tycka att det var komiskt att någon lagt energi på att ringa och anmäla något så uppenbart icke-trafikstörande.

lördag 16 juli 2011

Korna har fått sin prins - nu kan de sluta tjura!



Den här veckan var det äntligen dags för kor och kvigor att få träffa tjuren. Eftersom vi har två koraser använder vi två olika tjurar så att det inte blir några korsningar. Vi köpte en tvåårig rödkulletjur till rödkullekorna. Till de fjällnära korna hyr vi en ettårig fjällnära tjur över sommaren.

Redan nu börjar alltså planeringen inför nästa års kalvning. Rödkulletjuren ska betäcka fem kor och tre kvigor och den fjällnära tjuren en ko och en kviga. Om allt går som det ska bör det alltså bli tio kalvar nästa år.

På den nedre bilden ser man hur rödkulletjuren (som vi ännu inte döpt) undersöker kvigan Helmi för att se om hon är brunstig.

torsdag 14 juli 2011

Bondgårdssafari i sommarkvällen




Igår kväll var det andra gången vi ordnade bondgårdssafari här på gården. Under en timmes tid går vi runt och tittar på och pratar om de olika djuren. Om djuren vill så kan man få möjlighet att klappa ett lamm eller kanske en liten kyckling.

En liten tjej var väldigt påläst och visste minsann att det krävdes en tupp för att det skulle bli kycklingar ;-) Det är inte alla vuxna som vet hur det där med hönor, ägg, tuppar och kycklingar hänger ihop! Hon ville knappt sluta klappa kycklingen och det var nära att hon pussade den godnatt. Det är härligt att se barnens kärlek till djuren.

Det blir bondgårdssafari varje onsdag kväll i juli mellan kl 19-20. Pris: 90 kr för vuxna och 45 för barn. Välkommen hit! Ingen anmälan behövs.

måndag 11 juli 2011

Den tröstlösa kampen mot skräpporna




Skräppan är ett besvärligt ogräs som nästan inga djur äter men som brer ut sig mer och mer för varje år. Vi försöker att hejda spridningen genom att plocka bort alla blomställningar i betesmarkerna och på åkrarna varje år så att de åtminstone inte ska kunna sprida fler frön. Det är ett arbete som är både tidskrävande och ganska tråkigt. Jag vill inte ens fundera över hur många tusen skräppor vi plockat genom åren.

Vi har just nu en praktikant på gården, Andreas från norra Skåne. Han har varit flitig i kampen mot skräpporna i en av betesmarkerna där problemet är som störst. Tack för ditt idoga arbete i kampen mot skräpporna Andreas! Det har verkligen gjort skillnad.

måndag 4 juli 2011

Café - succé!




Igår var det premiär för vårt gårdscafé. Ett trettiotal gäster hittade hit och lät sig väl smaka av olika sorters focaccia, citrontarte, rabarber-färskostpaj mm. Allt är förstås bakat med stor kärlek på ekologiska ingredienser från gården och trakten. OK, chokladen i kakorna kommer väl inte direkt från trakten... ;-)

SMHI hade varnat för skurar under dagen men de lyste dess bättre med sin frånvaro så gästerna kunde sitta ute och fika bland höns och kycklingar och med kor och kalvar betandes i hagen intill.

Caféet kommer att vara öppet varje söndag i juli mellan kl. 12 och 16. Då finns det även möjlighet att handla våra lamskinn. Välkommen hit!

onsdag 29 juni 2011

En sjuk vecka

Den senaste veckan har sjukdomsfallen hopats. Hunden har lite andningssvårigheter sedan en tid tillbaka och vår vanlige veterinär kunde inte hitta något fel så vi fick en remiss till djursjukhuset i Helsingborg. Jag åkte hemifrån klockan ett och kom hem igen klockan halv åtta på kvällen utan att de hittat något fel trots att de röntgat hunden både på längden och tvären och tagit en massa prover.

Någon dag senare upptäckte jag att några av gässen hade infekterade ögon. Efter lite konsultation av veterinären köpte vi ögonsalva som vi behandlar med morgon och kväll. Innan salvan sätts i ögonen sköljer vi dem med koksaltlösning för att få dem rena. Efter snart en veckas behandling börjar de bli mycket bättre. En var i princip helt frisk i morse så den får nog anses vara färdigbehandlad.

Gässen är inte helt samarbetsvilliga så det är lite joxigt att fånga dem och när jag väl gjort det försöker de flaxa och sprattla för att komma loss. De äldsta gässlingarna har börjat väsa när man lyfter upp dem, lite gulligt faktiskt!

I söndags kväll upptäckte vi att kossan Tessy stod och såg hängig ut. Hon darrade och ögonen var matta. Ena juverhalvan var stenhård så vi förstod att det var juverinflammation. Hon har haft ett sår på ena spenen ganska länge så det har förmodligen kommit in bakterier den vägen. Det är svårt att få sår på spenarna att läka under sommaren för flugorna är där hela tiden och så fort vi sätter på salva slickar kon av den igen...

Efter lite trixande lyckades vi få in kon i en liten inhägnad av grindar så att vi kunde mjölka ur den dåliga spenen. Mjölken som kom ut såg inte så trevlig ut!

Efter konsultation av veterinären behandlar vi kon med antibiotika varje kväll i fem dagar. Hon blev ganska snart bättre efter den första sprutan och redan dagen efter verkade hon ganska bra igen och hade fått aptiten tillbaka. Tyvärr blir det svårare och svårare att spruta henne för hon tycker inte om att bli stucken. Igår kväll blev hon rädd bara hon såg att jag närmade mig med sprutan. Skönt att det bara är två behandlingar kvar!

torsdag 23 juni 2011

Golvad av baggen!

Så här i midsommartid brukar det vara dags att klippa de får som inte själva fällt sin ull, en egenskap som de flesta gutefår annars har. Jag började med att klippa baggarna igår eftersom de brukar njuta av att bli klippta eller lödjade (= man drar av den löst sittande ullen) och står eller ligger snällt stilla medan man håller på. Tackorna brukar man behöva binda fast eller hålla för att de ska stå stilla.

Jag började med att lödja Artur, den svarte baggen. Han tyckte det var skönt att bli av med ullen som gick av i ett enda stort stycke. Efter det började jag klippa Harald, den grå baggen medan han låg och vilade. Jag fick sitta på huk när jag klippte och plötsligt smällde det till i sidan på ryggen och jag föll till marken. Det tog en millisekund innan jag fattade vad som hänt. När jag skulle ta mig upp kom Artur igen och gav mig ytterligare en smäll på smalbenet med sina stora horn.

Jag lyckades ta mig upp och för att visa vem som bestämmer tog jag tag i hans horn och försökte brotta ner honom. Han är ganska stor och stark så det gick sådär men jag lyckades i alla fall klippa klart Harald utan att Artur försökte stånga mig fler gånger så han kanske ändå fattade vinken. Efter incidenten försökte jag att hela tiden ha koll på var han befann sig och vad han gjorde för att kunna vara beredd ifall han skulle få för sig något igen. Vi har haft de här baggarna flera år och det har aldrig varit något problem med dem tidigare men man ska ju egentligen aldrig lita på en bagge eller tjur hur snäll den normalt sett brukar vara. Tur att han inte tog större sats för då hade han nog kunnat bryta ett revben på mig!

måndag 20 juni 2011

Första skörden avklarad


Förra veckan skördade vi vallarna för att få vinterfoder till får och kor. Eftersom våren varit både kall och torr så hade gräset vuxit sämre än normalt och vi fick bara ungefär hälften så stor skörd som förra året. Å andra sidan blev det väldigt mycket foder då så vi har en hel del kvar så det ska nog räcka ändå. Vi ska dessutom ta en skörd till på en del av fälten och nu har det regnat i några dagar så förhoppningsvis ska det växa på bra.

Allting går så himla fort nu så man hinner inte riktigt med. Djurungarna växer så det knakar. De äldsta gässlingarna är snart fullfjädrade liksom de äldsta kycklingarna. Kalvarna och lammen börjar också bli ganska stora nu, åtminstone de som är äldst.

Det har kläckts tre kycklingkullar till så nu är vi uppe i 40 kycklingar totalt! Å fler ska det bli...

fredag 10 juni 2011

Badankor och dött lamm


Myskällingarna växer så det knakar. Nu när det varit så varmt väder har de kunnat vara ute hela dagarna. De har ett gammalt kräfttråg med vatten att bada och plaska i. Gissa om de gillar det! Det tar inte så lång tid innan det mesta av vattnet är utskvätt.

Igår hände något tråkigt. Vår äldsta tacka Runas ena lamm dog. När vi tittade till fåren och lammen vid middagstid märktes inget konstigt men på kvällen låg lammet dött i hagen. Det var ett stort och fint bagglamm, betydligt större än sin syster. Runa bräkte oroligt och nosade på sitt lamm som om hon försökte få det att resa sig igen.

Det är en gåta vad det kan ha dött av. Kanske det fått i sig en sorts bakterie som kallas gasbrandsbakterie? Det får vi tyvärr aldrig veta. Tur för Runa att hon i alla fall har ett lamm kvar hos sig så att hon inte blev helt barnalös.

fredag 3 juni 2011

Mysko fiasko


Myskankungarna som kläcktes under gåshonan blev tyvärr inte så omhuldade av sin styvmamma. Så fort de gick ur boet för att äta eller dricka högg hon efter dem när de sen försökte ta sig tillbaka. Hon lyckades dessutom trampa eller ligga ihjäl en av dem. Ytterligare en kunde inte gå ordentligt utan trillade omkull och hamnade på rygg med sprattlande ben lite då och då. Jag lyckades få tag i den ungen och tog in den för att se hur dålig den var. Avliva eller avvakta? Jag bestämde mig för att vänta till nästa dag för att se om den blev bättre och det blev den faktiskt. Nu kan den gå ganska normalt och hamnar inte längre på rygg.

Eftersom gåshonan inte verkade gilla de små såg jag ingen annan utväg än att ta dem ifrån henne. Nu får de istället värma sig under en "grislampa" eller ute i solen på dagarna. Gäss är tydligen för smarta för att man ska kunna lura dem att ta hand om ungar av en annan art.

Gåsen hade ju en gässling sen tidigare och den tar hon hand om. Jag gjorde ett försök att släppa dit den föräldralöse, mobbade Jessie gässling och det gick förvånansvärt bra. Hon blev väl inte direkt överförälskad i gässlingen men accepterade att den var med henne och hennes andra gässling. Det känns bra att Jessie äntligen fått en riktig mamma och ett syskon att växa upp med. Fast Jessie har fortfarande en bra relation med mig och söker sig till mig om någon av de andra gässen jagar honom / henne.

Nu återstår bara ett problem. Jessie, Jessies plastsyskon och plastmamma blir konsekvent jagade och bitna av de andra gässen. De får inte alls vara med i flocken. Jag får fundera ut en lösning så att de kan vara utomhus samtidigt utan att de kan komma åt att skada varandra. Hittills har jag fått vara med för att kunna gå emellan och hjälpa honan med sina ungar. När de är inne i gåshuset på natten måste jag dela av så att de får en egen avdelning dit inte de andra gässen når. Varför måste gäss vara så elaka mot varandra?

måndag 30 maj 2011

Myskäggen kläckta!

Den unga gåshonan som legat och ruvat på myskankägg har idag fått små bebisar. Jag kunde se åtminstone fem stycken myskankungar i redet när hon reste sig upp för en kort stund. En var helt gul så den kommer att bli vit, och de andra var brun-gula ungefär som gräsandungar. De blir antagligen svart-vita som vuxna. Hon fick ju en liten gässling för snart en vecka sedan så nu får den äntligen några syskon även om det är av en helt annan art.

Två hönor har fått kycklingar de senaste dagarna. Den ena hönan fick nio stycken av tio ägg och den andra sju stycken av tio ägg. En av kycklingarna är lite orangeaktig i färgen så det ska bli spännande att se vad den får för färg när den blir stor. Ett par stycken är gula men annars är de flesta svarta eller blå (grå) med mer eller mindre vita inslag.

Maja, vår tyska praktikant, åkte hem imorse. Det kommer nog att kännas lite tomt för hon har ju varit hos oss i tre veckor. Den sista veckan fick hon lära sig att handmjölka korna. Efter att par dagar klarade hon det galant. Det är inte så lätt att mjölka kor som går lösa i hagen med sina kalvar. Det är inte alltid de står snällt stilla om jag säger så...

onsdag 25 maj 2011

En fantastisk vår!


Igår föddes den sista kalven för i år. Det var rödkullan Monika som fick en stor tjurkalv. Han ska heta Movitz. Två dagar tidigare kalvade vår fjällnära ko Granngås. Hon fick också en tjurkalv men betydligt mindre. Det är Granngås med kalven Gordon som syns på bilden.

I natt och imorse var det kallt och blåsigt så när Helena gick ut för att mjölka några av korna klockan halv sex imorse låg Monikas kalv och huttrade lite. Vi la dit ett par varmvattenflaskor och svepte in den i koftor och filtar så att den skulle få upp värmen igen. En stund senare hade den rest sig och skatat av sig filten. Nu verkar den varm och pigg igen :-)

I och med gårdagens kalvning är årets kalvnings- och lamningssäsong över. Det är skönt för nu slipper jag gå upp och kolla på nätterna och vi slipper oroa oss över att något ska gå fel. Det har varit en fantastiskt bra säsong hittills. Lamningen har gått bra och alla utom ett har överlevt. Alla kor har kalvat själva utan problem och kalvarna är pigga och starka. Vårbruket gick som en dans utan att avbrytas av regn och på åkrarna lyser kornet grönt och fint. Ja, det finns inte mycket att klaga på för en bonne!

Igår kläcktes en liten gässling under den unga gåshonan som ligger och ruvar på myskankägg. Jag hade även lagt dit två gåsägg för att se om det blev något. Problemet är bara att det tar längre tid för myskankägg att utvecklas så beräknad kläckning för ankungarna är inte förrän på lördag. Jag hoppas verkligen att honan håller ut och ligger kvar på äggen till dess.

På tal om gäss så fick en av de äldre gåshonorna troligen stryk av de andra gässen igår. Jag såg inte när det hände men jag hittade henne liggandes i gräset utan att kunna gå. Hon fick ligga kvar i lugn och ro och jag ställde dit ett fat med vatten åt henne. Hon var lite bättre på kvällen men kunde bara ta ett par steg åt gången. Jag lyckades fånga henne och bar in henne till ett eget utrymme i gåshuset så att hon skulle få vara ifred för de andra. Imorse var hon som vanligt igen och hade t o m värpt ett ägg!

måndag 23 maj 2011

Jessie gässling på äventyr


Den ensamma gässlingen, döpt till Jessie gässling, är fortfarande ensam och utfryst av de andra gässen. Han / hon får bo i en egen bur men får komma ut på gräsmattan med oss ibland när det är fint väder. Nikki, hunden, blir alldeles till sig och håller hela tiden ett vakande öga på den och håller sig så nära den som hon bara kan. Jessie nafsar Nikki i pälsen och biter henne i öronen men det står hon ut med, -det är ju en liten bebis...

Igår när jag skulle gå in i gåshuset för att hämta ut Jessie var hon / han inte i sin bur. Den lille parveln hade lyckats rymma och nu var bara frågan var den kunde vara nånstans. Den var inte i gåshuset så jag gick ut och letade eftersom den antagligen hade tagit sig ut i friheten genom luckan. Jag letade och kallade i hopp om att få ett litet pipande ljud till svar, så som den brukar svara när man pratar med den. Inte ett ljud hördes och jag letade på ett allt större område utan resultat. Jag började befara att någon kråkfågel hade fått sig ett skrovmål för små gässlingar utan vaktande föräldrar är oerhört sårbara.

Just när jag var på väg att ge upp letandet fick jag syn på en liten dunboll som låg och solade sig bredvid vedstapeln. Det var Jessie! Vilken tur att jag hann före någon hungrig kråka!

Jessie är en riktig liten finsmakare. Det duger inte med vanligt gräs. Nej, maskrosblad rivet i små, små munsbitar ska det vara. Dessa plockar den i sig direkt från handen. Den är fortfarande lite för liten för att själv orka slita av bladbitar med sitt näbb men med tanke på hur snabbt gässlingar växer är det bara en tidsfråga innan den själv kan gå och beta.

På bilden ser man hur Maja, vår praktikant från Tyskland, sitter och river små maskrosbitar till Jessie.

lördag 21 maj 2011

Hunden pysslar om mobbad gässling


I förrgår kläcktes en liten gässling under en av gåshonorna. Allt verkade frid och fröjd ända tills dagen efter då mamman började uppträda aggresivt mot den och väsa och bita lite. Gässlingen blev rädd och flydde iväg. Jag testade att lägga tillbaka ungen hos sin mamma efter att först ha mörklagt gåshuset så att jag kunde operera i mörker. Annars hade honan blivit rasande och flugit på mig för att försvara sina ägg.

Ungen kröp in under sin mamma men efter ett par timmar var det dags igen. Ungen stod och tryckte i ett hörn och verkade frysa och mamman ville inte veta av den. Lika bra att plocka upp ungen och sätta den i en egen bur med värmelampa så att den fick vara ifred.

Idag var det så fint väder att den lilla gässlingen fick vara med oss ute på gräsmattan. Den undersökte Helenas glasögon och hår och bet i grässtrån och tusenskönor. Vår hund var också med och hon fattade genast tycke för den lilla varelsen. Hon försökte slicka den i baken och buffade lite på den och gässlingen spankulerade tryggt omkring bland hennes utsträckta tassar.

När vi skulle ta in gässlingen igen blev hunden jätteorolig och sprang och letade efter den och hon jagade till och med iväg katterna som hon annars är ganska bra kompis med. Hon trodde väl att de skulle vara ett hot mot den lilla bebisen.

Om en vecka kommer förhoppningsvis nästa gåshona att börja få ungar. Kanske kan jag lyckas låta henne adoptera den moderlösa ungen. Annars får den väl bli familjens lilla maskot. Vi har fortfarande kvar Nils Karlson gässling som numera är en stor gåskarl men som jag fick ta hand om som liten när han mobades av sina föräldrar för ett par år sedan.

tisdag 17 maj 2011

Höns i trädgården - senaste trenden!

I söndags kom en skara människor hit till Lönshult för att lära sig lite mer om hur man sköter om en liten hönsflock. Vi tittade såklart på våra åsbohöns som går fritt på gården och dagen till ära fanns det även en höna med sju nyckläckta kycklingar att beskåda.

Efter lite "hönsasnack" blev det kaffe med kaka i trädgården. De sällskapliga hönsen flockades genast runt bordet i hopp om att få smaka lite kaka. Det är en av tjusningarna med att ha höns tycker jag, att umgås med dem och studera deras beteende när de går fritt.

Lustigt nog läste jag i senaste numret av tidningen Land en notis om att höns i trädgården är superinne! På trädgårdsmässan i Älvsjö var det tydligen fullt med såväl levande som pyntehöns i var och varannan monter och ur högtalarna ljöd ljudet av kacklande höns. Det har tydligen till och med gått så långt att det börjar bli svårt att få tag i hönor och priset på djuren har stigit! Vilken tur att jag har ytterligare två hönor som ligger och ruvar så att jag kan bli miljonär på att sälja unghöns om några månader ;-)

Om du känner att du också vill haka på den senaste trenden fins det möjlighet att komma hit och lära sig mer om höns söndagen den 19 juni kl. 14-17. Mer info finns på hemsidan www.lonshult.se

fredag 13 maj 2011

Mysteriet med den försvunna kalven


Den senaste veckan har jag ägnat mig åt att harva och plocka sten på åkrarna. Det har varit rekordtorrt och jorden har blåst omkring så både jag och traktorn blev svarta av jord. Jag hann precis så färdigt och ringvälta innan vädret började slå om till lite mer ostadigt. Det är en härlig känsla att ha det mödosamma vårbruket bakom sig. Nu kan jag inte göra mer än att vänta på att grödan ska gro och komma upp.

Vi har även hunnit med att släppa ut korna och kalvarna. I år hade vi tur för alla kalvar höll sig innanför staketet. Annars brukar alltid någon springa igenom första dagen.

Efter ett tag var den yngsta kalven försvunnen. Vi kunde inte se den någonstans i hagen trots att vi gick runt och letade. Efter ett tag började vi leta utanför hagen, i skogen. Vi tänkte att den kanske hade förvillat sig ut där och sen kommit vilse.

Vi hade en tid att passa i stan och började bli lite stressade över att kalven var borta. Då, plötsligt, fick Helena syn på kalven där den låg och sov mellan några stenar alldeles invis stenmuren. Hur hade vi kunnat missa den? Vi kunde äntligen andas ut och åka iväg till stan för att bland annat hämta en praktikant från Tyskland som ska vara här på gården i några veckor.

tisdag 3 maj 2011

Mysko ägg under gåsen

Tre av de fyra gåshonorna har lagt sig att ruva i år. En av dem, en unghona som bara är ett år gammal föll tydligen ingen hane i smaken så hennes ägg blev inte befruktade. För att hon inte ska behöva ligga en månad förgäves åkte jag till en kompis och hämtade några myskankägg och lade under henne. Myskankägg behöver ruvas lite längre än gåsägg, 32 dygn men det ska inte vara nåt problem förhoppningsvis.

För att se om det är liv i äggen kan man genomlysa dem med en ficklampa. Om det är ett foster i ägget ser man blodkärlen. När jag lyste äggen häromdagen såg det ut att vara liv i flera av dem så jag håller tummarna för att det blir små ankungar om några veckor. Imorse lyste jag förresten även äggen under ruvhönan och alla tio var det foster i :-)

Igår pep det under en av de äldre gåshonorna och imorse kunde jag skymta två små gässlingar under henne. Hoppas det kläcks några till under dagen! Gåshanen är synnerligen delaktig i familjebestyren. Han står på vakt utanför redet och väser hotfullt bara jag öppnar dörren till gåshuset. När jag skulle ställa in en vattenautomat så att de små ska kunna dricka anföll han mig och jag fick både näbbnyp och slag av vingknogen. Jag vill dem ju bara väl!

onsdag 27 april 2011

Årligt skitjobb

Varje vår tar vi träckprov på fåren för att se om de har några parasiter och om de i så fall behöver avmaskas. Man samlar in färsk spillning från sex får och lägger det i plastpåsar som man sedan skickar in till ett speciallaboratorium. Där tittar de på bajset i mikroskop och räknar parasitägg och kollar vilka olika typer av parasiter det är.

Det finns ett antal fördelar med att ta träckprov. Dels vill vi veta om fåren har så pass mycket parasitägg att de behöver avmaskas för att inte smitta ner lammen som är väldigt känsliga för mag- och tarmparasiter. Dels vill vi veta vilken typ av parasiter de i så fall har så att vi kan använda rätt sorts avmaskningsmedel.

Fåren hade väldigt lite parasitägg men tyvärr tillhörde en hel del av äggen en parasit som heter stora magmasken. Denna gynnare är inte så trevlig så därför är rekommendationen att avmaska även om förekomsten är liten.

Vi avmaskar bara de vuxna djuren och flyttar sedan hela flocken till ett nytt bete där det inte gått några får på nästan två år. Det betet är då fritt från parasiter eftersom de dör ut när det inte finns några värddjur på ett bra tag. Eftersom betesmarkerna måste betas varje år för att inte växa igen låter vi korna och hästarna beta där fåren betade året tidigare. De drabbas nämligen inte av samma sorts parasiter och hjälper på så sätt till att hålla parasitsmittan i gräset låg för varandra. Genom att arbeta förebyggande kan vi i stor utsträckning klara oss utan att behöva använda avmaskningsmedel. Vi har under alla år aldrig behövs avmaska några lamm vilket är väldigt bra.

tisdag 26 april 2011

Årets lamningssäsong över


Nu är äntligen alla tackor färdiglammade. Det är alltid skönt när den sista tackan lammat och man ser att allt går bra. Vi har fått 37 lamm varav 36 överlevande vilket är jättebra. Eftersom det är tjugo tackor som lammat blir det i snitt 1,8 lamm per tacka vilket är högre än genomsnittet för gutefåret som ras. Tio tackor har tvillingar, tre har trillingar och sju har ett lamm. En av dessa sju fick tvillingar men det ena lammet dog.

Den här lamningssäsongen var nog den bästa på länge. Endast ett dött lamm, inga fellägen eller flasklamm och ett jättefint väder för de små lammen att vara ute i. Bättre än så kan det knappast bli.

Nu väntar vi på att ytterligare tre kor och en kviga ska kalva och till helgen kanske det blir små gässlingar under en av gåshonorna.

söndag 24 april 2011

Påskägg blir kycklingar

Igår lade sig en av hönorna för att ruva. Eftersom en höna ruvar i 21 dygn bör det bli kycklingar precis lagom till den 15 maj då vi kommer att ha en eftermiddag för dig som är intresserad av att lära dig det mesta du behöver veta för att själv kunna ha höns i trädgården. Läs mer i tidigare blogginlägg eller på hemsidan www.lonshult.se

Jag tyckte att det var dags för lite kycklingar så jag lät bli att plocka in äggen från värpredena under några dagar. Ett rede fullt med ägg är nämligen något som väcker ruvlusten, förutsatt att hönan har en medfödd förmåga att vilja ruva. Det är inte alla hönor som har det. De moderna hybridhönsen som används i storskalig äggproduktion saknar ruvlust och ruvar inte även om redet svämmar över av ägg. Det beror på att vi människor medvetet avlat bort ruvinstinkten hos dem. En höna som ruvar värper ju inte och då är hon inte lönsam! Å andra sidan kan hon heller inte föröka sig på naturlig väg utan äggen måste ruvas i maskin. Tur att det fortfarande finns en del naturliga höns kvar!

Två av gåshonorna ligger också och ruvar så jag hoppas även att det blir lite gässlingar i början av maj.

torsdag 21 april 2011

Glad påsk!


Nu är det snart påsk och vilket härligt påskväder vi har! Det är en fröjd att vara ute och arbeta i solen och jag njuter av att se hur djuren trivs. Alla är ute utom korna som håller på att kalva. Det kom en till liten kalv i natt :-)

Passa på att frossa i godisägg och framförallt i riktiga, ekologiska ägg, för hönsens skull!

GLAD PÅSK!

fredag 15 april 2011

Första kalven - höll oss vakna hela natten!


Sent på kvällen i förrgår föddes den första kalven för i år. Det var en av rödkullekvigorna som fick en nästan helt vit (!) kalv. Det är ovanligt att rödkullor är så pass vita som den här kalven.

Förlossningen gick både bra och snabbt. Efter mindre än tre kvart var kalven framme. Det tog ett tag innan kvigan fattade att hon fått en kalv men snart började hon slicka den. Hon var ganska hårdhänt och buffade och knuffade runt med den. Den knuffades till och med ut på foderbordet över en flera decimeter hög planka så som hon tog i! Tur att jag var där så att jag kunde lyfta in den igen!

Jag stannade kvar för att se till så att kalven diade och fick i sig råmjölk men den verkade inte så intresserad av det. De gånger den ens sökte sig mot juvret fick den dessutom en spark av sin mamma! Det kan hända att de gör så när det är första gången och juvret dessutom är spänt och ömt.

Tiden gick och jag försökte hjälpa kalven att hitta en spene men den var envis och ville absolut inte suga på nån spene minsann!

När det gått ytterligare nån timme utan att kalven gjort några större framsteg beslutade vi oss för att ge den råmjölk ur nappflaska. Efter ett tag fattade kalven i alla fall att den skulle suga på nappen och efter att ha druckit ett par liter från flaska började den få smak på mjölk och sökte sig mer aktivt mot sin mammas spenar. Till slut fick den tag om en spene och började äntligen dia, hurra! Då var klockan halv sex på morgonen och det började bli ljust. Jag var ganska trött efter att ha tillbringat hela natten i stallet så jag somande gott men kunde tyvärr inte sova särskilt länge förrän det var dags att gå upp och ta tag i de dagliga sysslorna. Som tur är har vi en praktikant här på gården nu och han gick upp och släppte ut hönsen och gav de andra djuren mat och vatten medan vi sov en stund på morgonen. Tack Dennis!

tisdag 12 april 2011

Stormen knäckte fårens ligghall

Det blåste väldigt mycket både i torsdags och i fredags. Till slut gav fårens ligghall upp för den ihållande västanvinden och stålkonstruktionen knäcktes på flera ställen. Som tur är så står den kvar, om än tillstukad. Den går fortfarande att använda men vi kommer inte att kunna bygga upp den igen inför nästa vinter.

Fåren har inte använt ligghallen på flera veckor eftersom det är så fint väder men vi vill gärna kunna stänga in tackor med nyfödda lamm ett par tre dygn i den så att de hinner bli stadiga på benen. Ifjor hade vi problem med att räven tog ett par små lamm så förhoppningsvis undviker vi det om vi håller dem instängda i en box de första dygnen.

Drygt hälften av tackorna har nu lammat. Vi har hittills fått två trillingfödslar vilket är ganska ovanligt bland gutefår. Under de tio år vi haft fåren har vi bara fått trillingar två gånger tidigare. I fjor fick en tacka fyrlingar vilket är extremt ovanligt. Hon är en av de som fick trillingar i år.

Hittills har allt gått bra med lamningarna (peppar, peppar!). Jag börjar dock bli lite trött nu av att gå upp varje natt för att titta till får och kor...

Det har inte blivit några kalvar än. Två stycken ser ut att vara väldigt mycket på gång så jag antar att det kommer att hända inom kort.

Helgens värme har satt rejäl fart på naturen. Vitsipporna blommar och häggen håller på att veckla ut sina gröna blad. Fåglarna kvittrar och kvällarna är långa och ljusa. Nu är det lätt att leva!

måndag 4 april 2011

Dags för koutsläpp

Idag släppte vi ut några kvigor och stutar. Dels är det ju så fint väder ute, dels ville vi ge de kor och kvigor som ska kalva lite mer plats inne i stallet.

Alla utom en, kvigan Holly, skuttade glatt ut genom stalldörren när vi öppnade mot friheten. Hon stod bara där i dörröppningen och kollade ett tag. Sen gick hon in igen. Vi försökte med lock och pock att få ut henne men hon var inte alls intresserad. Detta blir hennes tredje sommar ute så hon vet ju väl vad det handlar om. Till slut lyckades vi övertala henne att gå ut till de andra som väntat ett bra tag utanför.

Efter en kort språngmarsch mot hagen sprang de allihop i full fart rakt mot stängslet som delar av mot fårens hage. Fjällkvigan Svartöra tog sats och hoppade galant över stängslet och in till fåren. De andra följde glatt efter men missade att hoppa och sprang istället rakt på trådarna så att ett par hörnstolpar bröts av.

Ganska snart sprang de tillbaka in i sin egen hage igen och vi kunde laga stängslet lite snabbt. Efter det höll de sig på rätt sida resten av dagen.

torsdag 31 mars 2011

Ännu ett lamm


Idag fick en av ungtackorna (förstföderska) ett litet tacklamm. Eftersom min mormor fyller 85 år idag får lammet bli uppkallat efter henne. Asta får hon heta.

Det är alltid lite extra nervöst när det är första gången någon ska lamma eller kalva. Det händer att de blir lite förvirrade och inte riktigt vet hur de ska bete sig men den här gången gick det jättebra. Tackan var så lugn och stod alldeles stilla när lammet skulle dia.

Det har nu gått en och en halv vecka sedan första omgången tackor lammade men nu verkar det som att det kanske sätter fart igen.

tisdag 29 mars 2011

Var finns alla ägg?


Hönsen har värpt duktigt de senaste veckorna. Vissa dagar har det legat åtta ägg i redena i hönshuset. Det finns tio hönor här på gården men en höna värper inte varje dag.

För några dagar sen började det bli allt färre ägg i redena i hönshuset. Igår var det bara ett! Jag misstänkte att de börjat gömma ägg någon annanstans så jag gick runt och letade lämpliga äggömmor. Jag visste sen tidigare att två hönor brukade gå in i gässens hus och värpa och ganska ofta ligger det ett ägg även i vedboden.

Härom dagen låg det ett halvkrossat ägg på marken bakom kornas stall. Jag funderade inte så mycket på det då men nu anade jag hur det hamnat där. Stax intill står nämligen ett lager med halmbalar täckta av en presenning. Jag lyfte på presenningen och där under, uppe mellan två halmbalar hittade jag några ägg. Igår hittade jag tio ägg till fast på marken mellan några andra halmbalar.

När jag var ute och högg ved igår såg jag en höna försvinna in under en risig kaprifol som växer mot ett stengärde i trädgården. En av tupparna stod utanför och skrockade nöjt. Lite senare gick jag dit och kollade men det fanns inget ägg där. Antagligen tyckte inte hönan att det var tillräckligt bra men det syntes att tuppen varit där och försökt göra det "ombonat".

Höns är inte dumma. När man hittat deras gömställe och plockat bort äggen väljer de att värpa på ett annat ställe. Jag kommer förmodligen att behöva leta vidare...

På tal om höns och smarthet så vet hönsen mycket väl var katternas matskålar står. Om vi glömmer att stänga till det utrymmet springer hönsen gensat dit på morgonen när de blir utsläppta för att kalasa på kattmaten.

Även gässen visar ibland tecken på att de är smarta. De får inte vara på gårdsplanen eftersom de bajsar så mycket överallt. Om de vill kan de dock ta sig dit och det gör de ibland när de tror att vi inte ser det. Det räcker att öppna ytterdörren eller tita ut genom fönstret så springer de genast tillbaka dit där de får vara. Ögontjänare!

måndag 28 mars 2011

Lönshult gillar jorden

I lördags var jag på Gilla Jorden-mässa i Tomelilla. Det var en "närproducerad" mässa med olika föredrag, utställning av ekologiska kläder, tävlingar och lite musikunderhållning.

Jag hade tagit med mig lite lammskinn, ägg och marmelad från gården och de som stod bredvid mig sålde ekologiskt dinkelmjöl, potatis, äppelmust och lammkorv. Det är alltid intressant att prata med människor som är intresserade och engagerade i hur vår mat produceras och hur vi kan få till ett mer uthålligt samhälle.

Jag vann förresten en fågelholk i tävlingen om bästa klimattips. Mina tips var att semestra i sin hembygd, det finns mycket att upptäcka inom cykelavstånd samt att man ska lukta och smaka på maten innan man slänger den. Den håller ofta längre än man tror.

Idag ska jag leta upp ett lämpligt ställe att hänga upp holken på. Det är ju hög tid för fåglarna att hitta en boplats.

fredag 25 mars 2011

På kosignalkurs i Halland

Igår var jag på kurs i Halland för att lyssna på en holländsk expert på kosignaler, det vill säga vad man ska titta på hos korna för att se så att de mår bra. Det mesta var nog mest tillämpbart för större gårdar med många mjölkkor. När man som vi bara har åtta kor är det väldigt enkelt att se om någon beter sig onormalt eller inte verkar må bra. Vi känner ju var och en väldigt väl.

På eftermiddagen besökte vi en gård med sammanlagt 650 nötkreatur (300 mjölkkor). Då var det inte lika lätt att se vilka djur som var halta, hade sår eller var magra.

Jag fick i alla fall lära mig lite intressanta ko-fakta. En ko vill helst spendera sitt dygn med att vila i fjorton timmar, äta och dricka i cirka sju timmar och använda resten av tiden till att socialisera sig och utforska sin omgivning.

En ko använder mycket tid till att tugga, totalt sexton timmar per dygn! De måste ha bra käkmuskler...

En intressant men lite skrämmande uppgift är att en svensk mjölkko i genomsnitt slaktas efter att hon gett mjölk under endast 2,4 laktationer, vilket i princip motsvarar att man mjölkar henne i två och ett halvt år bara. En ko mjölkar som mest år sex och sju och år åtta till elva är bättre än de tre första. Det innebär att korna i genomsnitt aldrig når sin fulla ponential. De blir inte ens fullvuxna! Detta beror förstås på att djuren är hårt avlade för att producera maximalt med mjölk samtidigt som de drivs hårt för att prestera till max. Det gör dem känsliga och många klarar följdaktligen inte av det. De blir sjuka eller klarar inte av att bli dräktiga och då är det slakt som gäller. Snacka om slit och släng! Kor av mindre förädlade raser som dessutom inte drivs lika hårt med en massa kraftfoder kan lätt bli både 15 och 20 år gamla.

För jämförelsens skull kanske jag ska tillägga att korna i USA lever ännu kortare liv än de svenska medan de holländska i genomsnitt blir ett är äldre än de svenska korna.

söndag 20 mars 2011

Årets första lamm!


Nu är våren verkligen här på allvar. Solen skiner, tranorna trumpetar och stararna sitter i trädtopparna och tjattrar. Den snö som kom i torsdags har försvunnit igen och vintergäck och snödroppar tittar fram lite här och var.

Det som kanske mest av allt markerar vårens ankomst är att årets första lamm föddes idag. Det var tackan Disa som fick två döttrar imorse. Tyvärr var det ena så svagt att det inte överlevde. Tråkigt såklart men samtidigt en del av naturens gång.

Det är ytterligare nitton tackor som ska lamma och om ett par veckor eller så börjar även korna att kalva. Nu väntar en spännande men också ganska arbetssam period eftersom vi måste titta till dem med jämna mellanrum, även mitt i natten. Oftast klarar de av att lamma eller kalva själva utan problem men ibland kan det bli problem och då måste man finnas till hands för att kunna hjälpa till.

Det känns inte som att vi haft får så länge men faktum är att 2011 blir vår tionde lamningssäsong. Oj vad tiden går!

onsdag 16 mars 2011

Lammskinnen har kommit hem!




Nu har vi fått tillbaka lammskinnen från beredningen. Det är alltid lika spännande att packa upp skinnen för att se hur de ser ut. Det finns ju inte två skinn som ser exakt likadana ut. Vi väljer dessutom olika beredning på dem så att en del förblir långhåriga medan andra klipps ner till 35 mm pälslängd.

Den här gången testade vi att låta ett par skinn ekogarvas. Det betyder att det vid garvningen endast används vegetabiliska garvämnen och skinnet blir därför biologiskt nedbrytbart den dagen det gjort sitt. Eftersom lammen fötts upp ekologiskt blir dessa skinn därmed helt och hållet ekologiska. Kan det bli bättre?

Förutom de vegetabiliegarvade skinnen, som är klippta, har vi fått hem ganska många maskintvättbara, klippta skinn och även en del långhåriga. Av de långhåriga finns både sådana som går att tvätta och sådana som inte går att tvätta.

Förutom skillnaderna i beredning finns det ju skillnader i färg och pälskvalitet. Färgskalan går från svart till ganska ljusa där grå i olika nyanser är vanligast. Vissa är lite lockiga medan andra är mer raka i ullen. Kort sagt, det finns ett skinn för alla smakriktningar! Det finns ett trettiotal skinn att välja mellan.

Är du intresserad av att köpa ett skinn från våra lamm? Mejla eller ring så kan vi bestämma en tid när du kan komma och titta! Meljadressen är: jonas@lonshult.se och jag nås lättast på tel. 0727-44 62 66. Bor du långt borta kan vi mejla bilder och sedan skicka skinn med posten.

fredag 11 mars 2011

Gässen har börjat värpa!


Imorse såg jag något vitt skimra till i ett av gässens värpreden. När jag tittade efter låg där tre stycken ägg! Jag tänkte härom dagen att det snart borde vara dags för dem att börja värpa och det var det tydligen.

Ölandsgäss värper inte så många ägg, cirka femton stycken ungefär. Det är lagom många för att de ska kunna få en lagom stor kull gässlingar. De första äggen som läggs på säsongen brukar inte vara befruktade så de kan man ta in och äta men sådär en tio stycken brukar vara lagom för gåsen att ruva ut. Om man är skrockfull av sig låter man gåsen (eller hönan för den delen) ligga och ruva på ett udda antal ägg, alltså nio eller elva istället för tio.

torsdag 10 mars 2011

Vart tog våren vägen?


Utanför fönstret formligen vräker snön ner och marken är redan helt täckt av snö! Ja våren kom visst av sig lika fort som den kom. Jag slår vad om att det beror på att jag tog av snökedjorna från traktorn häromdagen i hopp om att våren äntligen var kommen...

Rödkullekon Ronja och hennes kompisar får fortsätta att tugga på sitt hö inne i stallet i väntan på våren.

måndag 7 mars 2011

Äntligen vår!

I helgen värmde solen riktigt skönt och detta i kombination med en kraftig vind natten till lördagen gjorde att en hel del av snön försvann. Hönsen blev glada över att återigen kunna sprätta runt och snart hittade de sitt favotitbadställe invid husgrunden. Där låg de sedan allihop och sandbadade eller bara solbadade för den delen.

Gässen har börjat få ordentliga vårkänslor. De parar sig och hanarna börjar bli mer vaktiga och aggresiva. Nu väntar jag bara på att de snart ska börja värpa. Jag har gjort iordning deras värpreden och lagt in massor med halm i dem.

Korna har börjat fälla sin vinterpäls och de njuter i fulla drag av att bli ryktade och kliade. Ett par av kvigorna börjar se väldigt runda ut om sina magar så det märks att tiden för kalvning börjar närma sig. Även fåren ska börja lamma inom några veckor eller så.

Det känns skönt att vintern sjunger på sista versen men samtidigt innebär våren som vanligt att det är massor som ska hinnas med. Ved ska sågas och klyvas, stängsel ska lagas och åkrar plöjas och sås. Kalvar och lamm ska hjälpas till världen och djur ska släppas ut på bete. Tur att dagarna blir längre så att man hinner med allt som ska göras!

torsdag 3 mars 2011

Livlig trafik i skogen

Igår när jag var ute och gick med hunden i skogen slogs jag verkligen av hur mycket spår det finns av olika djur som rör sig runt gården. Man ser ju sällan något djur eftersom de är så skygga men spårstämplarna i snön avslöjar att de finns där.

Jag såg både trampspår och spillning från en älg och när jag följde spåren kom jag efter ett tag fram till två olika legor, alltså platser där älgen legat och vilat. Snön hade först töat lite av älgens värme och sedan frusit när den rest sig och gått därifrån så att det blev ett isigt avtryck av en liggande älgkropp.

Det var inte bara gigantiska älgspår jag såg utan även små, små rådjursspår, hjortspår och så förstås vildsvinsspår. Dessa känner man igen på att lättklövarna, alltså de små "extraklövarna" som sitter en bit upp på benets baksida spretar ut när grisen går så att märkena efter dem hamnar en bit utanför märkena efter de egentliga klövarna. Trots att marken är frusen hade svinen även lyckats böka lite bland löven och det är ju ett tydligt tecken i sig på att det varit grisar i farten.

Det var även fullt av rävspår som ledde kors och tvärs genom skogen. Vi har flera rävlyor alldelses i närheten av gården så det känns förstås lite oroligt med tanke på att rävar gärna äter både höns, gäss och faktiskt även nyfödda lamm om de kommer åt. Förra året förlorade vi två lamm till räven. Jag kunde se att trafiken till och från ett par av lyorna varit livlig.

Även hararna lämnar sina avtryck i snön överallt. Ibland ser man riktigt upptrampade stigar där de verkar skutta ofta men lika ofta ser man enstaka spår. Ett sådant spår kan plötsligt sluta tvärt. Det är harens sätt att lura sina fiender, t ex räven. Haren gör antingen ett långt sidoskutt eller vänder tillbaka i samma spår och tar därefter et sidoskutt för att förvilla räven.

Ett spår som liknar harens fast är betydligt mindre är ekorrens. Även om de gärna tar sig fram uppe i trädkronorna hoppar de ibland omkring nere på marken.

Invid stenmurar eller trädrötter såg jag en hel del sork- eller musspår. De rör sig ju annars gärna under snön för att inte upptäckas av rovdjur. Hunden lyckades dock känna vittringen av en sork under snön och hon nosade intresserat ner i snön och försökte gräva men sorken var nog alldeles för snabb för henne.

I en av våra betesmarker var det alldeles fullt av spår från fåglfötter. Det var korpar som promenerat omkring och pickat efter vatten genom isen i bäcken som rinner genom hagen.

tisdag 1 mars 2011

Sugen på att skaffa egna höns? Kom och lär i Lönshult!


Egna höns i trädgården -en eftermiddag med allt du behöver veta för att skaffa egna höns.

Drömmer du om en flock höns i trädgården? Vill du njuta av egenproducerade ägg till frukosten?

Bland hönsen på vår gård i Lönshult får du veta det mesta för att du själv ska kunna skaffa och sköta en flock höns. Du får lära dig vad hönsen behöver äta för att må bra och hålla sig friska, hur hönshuset bör inredas, tolka hönsens språk och beteende, vilka raser du kan välja mellan med mera.

Under tre timmar hinner vi också ta en ekologisk fika med hembakt kaka gjord på ägg från gårdens höns.

Tid: Söndag 15 maj kl. 14-17

Plats: Lönshults östra gård, 1,5 mil NV Brösarp

Kostnad: 380 kr (fika ingår)

Anmälan: Senast 26 april till jonas@lonshult.se eller 0727-44 62 66

Välkommen!

söndag 27 februari 2011

Pedikyr på pyttorna*


Ikväll oljade vi in alla hönsens ben och fötter med rapsolja. Varför det? - Jo, höns drabbas ofta av fotskabbkvalster, små rackare till parasiter som lever under hönsfötternas hornfjäll. Där orsakar de kalkavlagringar som gör att ben och fötter blir fjälliga och tjocka, så kallade kalkben. Om man låter det gå för långt kan det bli smärtsamt för hönsen.

Ett effektivt sätt att få bukt med kvalstren är att smörja in ben och fötter med fett så att de helt enkelt kvävs - kvalstren alltså, inte fötterna ;-)

För att undvika stress, tumult och flaxande när man ska fånga hönsen är det smart att vänta till kvällen när de har satt sig på sina pinnar för att sova. Då tar man helt enkelt bara och lyfter ner respektive höna och behandlar henne utanför huset där man kan ha en lampa så att man ser ordentligt vad man gör. För att vara säkra på att kvalstren verkligen dör ska vi göra om inoljningen igen om en dryg vecka.

För alla som vill lära sig mer om höns ordnar vi en eftermiddag i mitten av maj. Då kommer vi att gå igenom det mesta man behöver veta för att ha en flock egna höns i trädgården. Läs mer i inbjudan på www.lonshult.se!

* Pytta = höna på skånska