Idag var det superfint väder. Solen sken och det var verkligen vår i luften. Hönsen var ute och sandbadade och hittade både mask och gröna groddar att smaska på. Det var härligt att se hur de trivdes med att kunna röra sig över ett stort område igen nu när så mycket av snön försvunnit.
När jag skulle stänga luckan till hönshuset på kvällen och räknade hönsen för att kolla att alla var inne fattades det en. Jag började ana vad som skett och gick ut för att leta. Det tog inte lång tid förrän jag hittade en halväten höna och en massa avslitna fjädrar. Det var alltså duvhöken som än en gång hade kommit förbi och tagit en höna!
Vi, eller rättare sagt hönsen har haft en väldig tur tidigare. Under de år vi haft höns har endast två stycken blivit tagna av höken tidigare. Det har då bara varit ett enstaka tillslag. Nu har den tagit tre stycken på väldigt kort tid.
Jag vill ju inte förlora en höna om dagen samtidigt som det känns grymt att inte låta dem vara ute. Alternativet är väl att bygga en höksäker hönsgård som de kan vara i tills det lugnat ner sig. Jag vet ju bara hur besvikna höns som är vana vid full frihet blir av att bli inspärrade bakom ett hönsnät. De går av och an längs nätet och ger ifrån sig ett klagande, missnöjt läte. Men det är kanske trots allt bättre än att sluta som hökmat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar