Livlig trafik i skogen

Igår när jag var ute och gick med hunden i skogen slogs jag verkligen av hur mycket spår det finns av olika djur som rör sig runt gården. Man ser ju sällan något djur eftersom de är så skygga men spårstämplarna i snön avslöjar att de finns där.

Jag såg både trampspår och spillning från en älg och när jag följde spåren kom jag efter ett tag fram till två olika legor, alltså platser där älgen legat och vilat. Snön hade först töat lite av älgens värme och sedan frusit när den rest sig och gått därifrån så att det blev ett isigt avtryck av en liggande älgkropp.

Det var inte bara gigantiska älgspår jag såg utan även små, små rådjursspår, hjortspår och så förstås vildsvinsspår. Dessa känner man igen på att lättklövarna, alltså de små "extraklövarna" som sitter en bit upp på benets baksida spretar ut när grisen går så att märkena efter dem hamnar en bit utanför märkena efter de egentliga klövarna. Trots att marken är frusen hade svinen även lyckats böka lite bland löven och det är ju ett tydligt tecken i sig på att det varit grisar i farten.

Det var även fullt av rävspår som ledde kors och tvärs genom skogen. Vi har flera rävlyor alldelses i närheten av gården så det känns förstås lite oroligt med tanke på att rävar gärna äter både höns, gäss och faktiskt även nyfödda lamm om de kommer åt. Förra året förlorade vi två lamm till räven. Jag kunde se att trafiken till och från ett par av lyorna varit livlig.

Även hararna lämnar sina avtryck i snön överallt. Ibland ser man riktigt upptrampade stigar där de verkar skutta ofta men lika ofta ser man enstaka spår. Ett sådant spår kan plötsligt sluta tvärt. Det är harens sätt att lura sina fiender, t ex räven. Haren gör antingen ett långt sidoskutt eller vänder tillbaka i samma spår och tar därefter et sidoskutt för att förvilla räven.

Ett spår som liknar harens fast är betydligt mindre är ekorrens. Även om de gärna tar sig fram uppe i trädkronorna hoppar de ibland omkring nere på marken.

Invid stenmurar eller trädrötter såg jag en hel del sork- eller musspår. De rör sig ju annars gärna under snön för att inte upptäckas av rovdjur. Hunden lyckades dock känna vittringen av en sork under snön och hon nosade intresserat ner i snön och försökte gräva men sorken var nog alldeles för snabb för henne.

I en av våra betesmarker var det alldeles fullt av spår från fåglfötter. Det var korpar som promenerat omkring och pickat efter vatten genom isen i bäcken som rinner genom hagen.