fredag 25 mars 2011

På kosignalkurs i Halland

Igår var jag på kurs i Halland för att lyssna på en holländsk expert på kosignaler, det vill säga vad man ska titta på hos korna för att se så att de mår bra. Det mesta var nog mest tillämpbart för större gårdar med många mjölkkor. När man som vi bara har åtta kor är det väldigt enkelt att se om någon beter sig onormalt eller inte verkar må bra. Vi känner ju var och en väldigt väl.

På eftermiddagen besökte vi en gård med sammanlagt 650 nötkreatur (300 mjölkkor). Då var det inte lika lätt att se vilka djur som var halta, hade sår eller var magra.

Jag fick i alla fall lära mig lite intressanta ko-fakta. En ko vill helst spendera sitt dygn med att vila i fjorton timmar, äta och dricka i cirka sju timmar och använda resten av tiden till att socialisera sig och utforska sin omgivning.

En ko använder mycket tid till att tugga, totalt sexton timmar per dygn! De måste ha bra käkmuskler...

En intressant men lite skrämmande uppgift är att en svensk mjölkko i genomsnitt slaktas efter att hon gett mjölk under endast 2,4 laktationer, vilket i princip motsvarar att man mjölkar henne i två och ett halvt år bara. En ko mjölkar som mest år sex och sju och år åtta till elva är bättre än de tre första. Det innebär att korna i genomsnitt aldrig når sin fulla ponential. De blir inte ens fullvuxna! Detta beror förstås på att djuren är hårt avlade för att producera maximalt med mjölk samtidigt som de drivs hårt för att prestera till max. Det gör dem känsliga och många klarar följdaktligen inte av det. De blir sjuka eller klarar inte av att bli dräktiga och då är det slakt som gäller. Snacka om slit och släng! Kor av mindre förädlade raser som dessutom inte drivs lika hårt med en massa kraftfoder kan lätt bli både 15 och 20 år gamla.

För jämförelsens skull kanske jag ska tillägga att korna i USA lever ännu kortare liv än de svenska medan de holländska i genomsnitt blir ett är äldre än de svenska korna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar