Sent på kvällen i förrgår föddes den första kalven för i år. Det var en av rödkullekvigorna som fick en nästan helt vit (!) kalv. Det är ovanligt att rödkullor är så pass vita som den här kalven.
Förlossningen gick både bra och snabbt. Efter mindre än tre kvart var kalven framme. Det tog ett tag innan kvigan fattade att hon fått en kalv men snart började hon slicka den. Hon var ganska hårdhänt och buffade och knuffade runt med den. Den knuffades till och med ut på foderbordet över en flera decimeter hög planka så som hon tog i! Tur att jag var där så att jag kunde lyfta in den igen!
Jag stannade kvar för att se till så att kalven diade och fick i sig råmjölk men den verkade inte så intresserad av det. De gånger den ens sökte sig mot juvret fick den dessutom en spark av sin mamma! Det kan hända att de gör så när det är första gången och juvret dessutom är spänt och ömt.
Tiden gick och jag försökte hjälpa kalven att hitta en spene men den var envis och ville absolut inte suga på nån spene minsann!
När det gått ytterligare nån timme utan att kalven gjort några större framsteg beslutade vi oss för att ge den råmjölk ur nappflaska. Efter ett tag fattade kalven i alla fall att den skulle suga på nappen och efter att ha druckit ett par liter från flaska började den få smak på mjölk och sökte sig mer aktivt mot sin mammas spenar. Till slut fick den tag om en spene och började äntligen dia, hurra! Då var klockan halv sex på morgonen och det började bli ljust. Jag var ganska trött efter att ha tillbringat hela natten i stallet så jag somande gott men kunde tyvärr inte sova särskilt länge förrän det var dags att gå upp och ta tag i de dagliga sysslorna. Som tur är har vi en praktikant här på gården nu och han gick upp och släppte ut hönsen och gav de andra djuren mat och vatten medan vi sov en stund på morgonen. Tack Dennis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar