I förrgår kläcktes en liten gässling under en av gåshonorna. Allt verkade frid och fröjd ända tills dagen efter då mamman började uppträda aggresivt mot den och väsa och bita lite. Gässlingen blev rädd och flydde iväg. Jag testade att lägga tillbaka ungen hos sin mamma efter att först ha mörklagt gåshuset så att jag kunde operera i mörker. Annars hade honan blivit rasande och flugit på mig för att försvara sina ägg.
Ungen kröp in under sin mamma men efter ett par timmar var det dags igen. Ungen stod och tryckte i ett hörn och verkade frysa och mamman ville inte veta av den. Lika bra att plocka upp ungen och sätta den i en egen bur med värmelampa så att den fick vara ifred.
Idag var det så fint väder att den lilla gässlingen fick vara med oss ute på gräsmattan. Den undersökte Helenas glasögon och hår och bet i grässtrån och tusenskönor. Vår hund var också med och hon fattade genast tycke för den lilla varelsen. Hon försökte slicka den i baken och buffade lite på den och gässlingen spankulerade tryggt omkring bland hennes utsträckta tassar.
När vi skulle ta in gässlingen igen blev hunden jätteorolig och sprang och letade efter den och hon jagade till och med iväg katterna som hon annars är ganska bra kompis med. Hon trodde väl att de skulle vara ett hot mot den lilla bebisen.
Om en vecka kommer förhoppningsvis nästa gåshona att börja få ungar. Kanske kan jag lyckas låta henne adoptera den moderlösa ungen. Annars får den väl bli familjens lilla maskot. Vi har fortfarande kvar Nils Karlson gässling som numera är en stor gåskarl men som jag fick ta hand om som liten när han mobades av sina föräldrar för ett par år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar