En lagom mu(n)sbit för en glupsk anka

Nu är vintern räddad! Behovet av vinterfoder i form av klöver/gräs-ensilage är bärgat. Det blev nästan nittio stora rundbalar och vi har nog ett tjugotal över sen förra året så det ska räcka gott och väl. Dessutom återstår skörden av de båda nysådda åkrarna senare i sommar. Tyvärr blev ensilaget nog inte riktigt så torrt som jag hade önskat men å andra sidan kom det inte regn på det så jag ska inte klaga (även om jag är bonde ;-))

"Ankor äro soptunnor" står det i en gammal bok om fjäderfän. Det betyder att de är glupska och äter det mesta. Våra myskankor kastar sig glatt över både sniglar, grodor och paddor. Härom dagen såg jag att en av ungankorna sprang runt med en mus eller sork i näbbet. Jag vet inte om det var katten som fångat den och inte orkat äta den eller om ankan själv lyckats knipa den men det lutar nog åt det förra alternativet.

Hur som helst gjorde ankan tappra försök att svälja det stora bytet men efter ett tag tvingades den ge upp -musen var helt enkelt lite för stor.

De flesta som besöker gården förundras över våra gigantiska rabarber. Katten Myrra konstaterar bara att de duger bra som solskydd en varm dag...