Själva kalvningen gick lätt trots att det var första gången för henne men när kalven väl var ute blev det desto mer dramatiskt. Helmi, som från och med i denna stund kunde titulera sig ko istället för kviga, blev helt tokig och slängde iväg den nyfödde flera meter. Inte nog med det, hon gick även på honom med frambenen så jag trodde hon skulle trampa och krossa honom. Samtidigt brölade hon som ett vilddjur. De andra korna och kalvarna blev nyfikna och kom och ställde sig runt omkring. Själv kunde jag inte göra mycket mer än att hoppas att hon inte skulle ha ihjäl sin kalv. Eftersom det var mörkt var det lite svårt att se vad som egentligen hände.
Trots den omilda behandlingen slickade hon sin kalv mellan varven så vissa moderskänslor fanns det tydligen i alla fall. Fast så fort kalven gjorde minsta ansträngning till att försöka resa sig blev kon som galen och brölade och puttade / stångade iväg honom flera meter så att han ibland slog i stenar. Tänk att gå från en varm och ombonad, om än trång, livmoder till att kastas ut i stora vida världen och bli behandlad på det viset! Hade han kunnat hade han nog krupit tillbaka igen...
Kvigor kan bli lite galna när de får sin första kalv men det här var nog bland det mest dramatiska jag sett hittills. Inte förrän hon släppte efterbörden började hon lugna ner sig. Kor äter upp sin efterbörd och det är inte lite som de ska sätta i sig så det tar ett bra tag. Under tiden lyckades kalven resa sig utan att Helmi reagerade särskilt mycket. Efter ett tag lyckades jag t o m få kalven att dia. Då var klockan halv fem på morgonen och det var en underbar morgon. Jag funderade ett tag på om jag skulle gå en sväng i skogen men hamnade i sängen istället där jag lyckades få nästan tre timmars sömn innan jag väcktes av att telefonen ringde.
Lillkalven är väldigt lik sin mamma och han fick såklart heta Stig-Helmer :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar