Just nu står vi i startgroparna för att ta oss an boningshuset som vi hittills inte hunnit göra något åt mer än att spika för masonitskivor för trasiga fönster inför vintern. Fönstren är nästan 100 år gamla och en del av dem kommer vi förhoppningsvis att kunna restaurera. De som är i för dåligt skick kommer en fönsterhantverkare att tillverka exakta kopior av i småländsk kärnfuru. Uttseendet kommer att bli identiskt och förhoppningsvis kommer dessa fönster också att hålla i minst 100 år.
I de gamla bågarna sitter det munblåst glas och vi kommer att återanvända detta så långt det räcker och sedan komplettera med nytillverkat munblåst glas. Några glasblåsare i Tyskland har hållit liv i den gamla traditionen att blåsa fönsterrutor, en kunskap som annars försvann i takt med att man började valsa glas. Det blåsta glaset är visserligen dyrare än annat glas men det ger ett helt annat liv åt fasaden så jag tycker alla gånger att det är värt det, speciellt på gamla hus. Det går förstås också att få tag på begagnat blåst glas men tillgången är begränsad och tyvärr kan det ibland vara ganska repigt.
Vi väntar spänt på att få se de snart färdigtillverkade ytterdörrarna som ska komplettera de gamla innerdörrarna som är original från 1920-talet då huset byggdes. Det är en lokal snickare som tillverkat dem med de gamla innerdörrarna som förlaga. På bilden nedan ser man att det bara återstår fragment av de gamla ytterdörrarna på södergaveln.
Förmodligen var de gamla ytterdörrarna ganska enkla och man plockade antagligen av dem under sommarhalvåret och använde då bara innerdörrarna. Dagens säkerhetskrav kombinerat med estetik gjorde att vi valde att göra de nya lite mer påkostade med speglar nedtill och glasrutor upptill. Nu återstår bara att hitta passande trycken och välja vilken kulör vi ska måla dem i. Jag röstar nog för grön umbra som går lite åt det grå hållet. Tror det kan bli vackert mot den kalkade fasaden. På ett gammalt flygfoto ser det ut som att fönstren hade ungefär den färgen tidigare.
